Den 26 november presenterade den nya EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker ett nytt investeringspaket som sammanlagt skall bidra med 315 miljarder euro fram till 2017, vilket då motsvarar ungefär en tredjedel av den totala budgeten för 2014-2020. Paketet är en del av prioriteringen arbete, tillväxt och investeringar, som bland annat syftar till att ta EU ur den ekonomiska krisen genom att göra det lättare att investera i Europa. Vi har tittat närmre på investeringspaketet, och en del av den kritik det har fått.

Investeringspaketet innebär, bland annat att fonden European Fund for Strategic Investments (EFSI) kommer att etableras genom en inlåning på 21 miljarder euro från EU-kommissionen och Europeiska investeringsbanken (EIB). Den nya fonden, EFSI, skall inte förväxlas med ESIF som istället står för European Structural and Investment Funds. Fonden skall bland annat möjliggöra investeringar i mer riskfyllda projekt, exempelvis sociala projekt som snarare genererar en tillväxt för allmänheten, istället för faktiska pengar. Paketet är en del av arbetet mot att uppnå högre sysselsättning, öka tillväxten och öka investeringar i Europa, som är ett av de 10 prioriterade arbetsområdena för den nya EU-kommissionen.

Efter den ekonomiska krisen har investeringarna i Europa minskat, vilket Juncker menar behöver förändras. Investeringspaketet syftar till att vända den negativa trenden genom att främja ett investeringsvänligt Europa, vilken i sin tur förväntas skapa fler arbetstillfällen, öka innovationsgraden och öka tillväxten. Mer specifikt vill Juncker att paketet skall leda till:

  • Att investeringarna i Europa skall öka, och därmed främja skapandet av fler arbeten, samt främja en ekonomisk återhämtning – utan att skapa nya skulder och tynga de nationella finanserna
  • Att ett avgörande steg tas mot att möta de långsiktiga ekonomiska behoven, samt öka den Europeiska konkurrenskraften
  • Att det europeiska humankapitalet och den europeiska produktionskapaciteten stärks, samt att stärka den fysiska infrastrukturen med fokus på sammankopplingar som är avgörande för den inre marknaden.

Flera menar att tanken bakom paketet är god, men kritiserar var pengarna kommer ifrån. En del (2,7 miljarder euro) kommer från Horisont2020-programmet, vilket organisationen the Leauge of European Research Universities (LERU) starkt kritiserar. De anser att Horisont2020 är ett viktigt program, som även har uppmuntrats starkt från EU-kommissionen, men som sedan 2012 fått budgeten minskad. I praktiken anser de istället att privata aktörer mest troligt inte kommer vara lika intresserade av att investera i långsiktiga projekt, just på grund av ett mer kortsiktigt förhållningssätt till investeringar. Detta skulle därför kunna få motsatt effekt för forskning och innovation – ur ett långsiktigt perspektiv.

Den svenska Europaparlamentarikern Olle Ludvigsson, menar precis som LERU att tanken är god men att det behövs mer riktiga pengar. För att göra en väldigt förenklad liknelse lägger EU-kommissionen och EIB ihop en handpenning på ett lån, som i sin tur kan lånas ut till olika projekt. Baserat på tidigare erfarenheter argumenterar Juncker för att varje inlånad euro kommer 15 nya att genereras, vilket därför skall skapa en trygghet för privata och offentliga aktörer att investera. Här menar Ludvigsson att beräkningarna är mycket optimistiska, och att förhoppningarna kanske inte kommer att motsvara vad som sker i verkligheten.

Kritiken som presenteras är egentligen inte riktad mot idén om ett investeringspaket och det ökade intresset för stödpengar, utan snarare mot genomförandet av paketet. Med de befintliga EU-programmen främjas en innovationskultur och med den nya fonden kan en förskjutning mot materiella investeringar med ett mer kortsiktigt perspektiv antydas. Dessutom kan förflyttningen av pengar från vissa program ge en antydan om vad som kan tänkas hända vid halvtidsöversynen av EU:s budget. Med de krav som Juncker har på sig och sin kommission från både medlemsstaterna och Europaparlamentet, skulle investeringspaketet kunna ses som en del av arbetet med att uppnå de 10 prioriteringarna.

En fråga kvarstår dock; kommer det finnas möjligheter för Sverige att ta del av fonden? I en intervju med Europaportalen.se svarar närings- och innovationsministern Mikael Damberg att, med tanke på storleken på paketet bör det finnas möjligheter för Sverige att ta del av fonden. Han påpekar även att paketet riktar sig mer mot länder som idag har svårt att ta lån, vilket inte är fallet för Sverige. Dessutom är paketet fortfarande i ett tidigt skede, vilket gör det svårt att veta vilka investeringsområden som blir prioriterade. Investeringsplanen förväntas kunna antas av Europaparlamentet och ministerrådet senast till sommaren 2015.