EU-toppmötet i oktober och den olösta konflikten med Ryssland har resulterat i att klimat- och energifrågor har blivit allt mer aktuella, inte minst med nyheten att Putin lägger ner bygget av en ny gasledning genom Europa. Vid två event i Bryssel har främst tre områden av EU:s energipolitik varit i fokus, nämligen; en ny studie från generaldirektoratet för energi (DG Energi); EU-toppmötet i oktober; och förberedelserna för en kommande Energiunion.

Den första, av de tre delarna av EU:s energipolitik som diskuterades var den nya studien Integration of Renewable Energy in Europe från DG Energi. Vid det ena eventet lyftes det fram att studien visar på att det skulle vara ekonomiskt försvarbart att gå över till 100% förnyelsebar energi. Även om investeringarna skulle vara betydande, visar resultaten att det är möjligt, och att det, som sagt, skulle vara ekonomiskt försvarbart. I samma studie undersöks även möjligheterna med ett flexibelt energisystem i en kapacitetsmarknad, där två utmaningar diskuterades. Den ena utmaningen handlade om för låga priser, och den andra utmaningen rörde istället ”brownouts”. Väldigt förenklat är brownouts när avsiktliga, eller oavsiktliga strömavbrott sker. Tanken bakom ett flexibelt system är att utbudet och efterfrågan på förnyelsebar energi möts där priserna inte blir för höga, och att brownouts inte sker. I diskussionen om ett flexibelt system ställdes frågorna:

  • Är förtroendet för förnyelsebar energi tillräckligt stort?
  • Är det hållbart att ha kärnkraftverk vilandes, om de en dag skulle behövas?
  • Vem skall bära kostnaderna för eventuella reserver?

Även om frågorna inte kunde besvaras på plats är de relevanta för utvecklingen av energipolitiken. Vid det andra eventet som var ett seminarium diskuterades även tanken om en mer flexibel marknad. Där argumenterades det för att det inte bara är förnyelsebar energi som skall vara redo för marknaden, utan att marknaden även behöver vara redo för förnyelsebar energi.

Den andra delen, som lyftes fram vid både diskussionsforumet och seminariet handlade om EU-toppmötet om klimat, där överenskommelsen blev 40% mindre utsläpp av växthusgaser, 27% andel förnybar energi och 27% energieffektivisering. Resultatet av överenskommelsen rör politiska tankar och idéer, snarare än de praktiska tillvägagångssätten, som kommer att beslutas om vid senare tillfälle. Medlemsstaterna uppmanas att ha målen ”i åtanke”, vilket innebär att överenskommelsen inte är bindande, och att det är möjligt att ha högre siffror än de utsatta. Ett problem som uppmärksammades med de uppsatta målen, är mätbarheten för energieffektivisering. Eftersom det idag inte finns bra mätenheter för energieffektivisering, kommer snarare indikatorer, istället för precisa mått, att användas. Det kan anses vara ”onödigt” att sätta upp mätbara, specifika mål om det inte finns möjlighet att mäta resultatet. Fördelen med ett mål som inte går att mäta, är att de istället kan bidra till en förändrad attityd och ett gemensamt mål att arbeta mot.  

Den tredje, och sista delen som diskuterades vid eventen var den framtida energipolitiken med en kommande Energiunion, ett av EU-kommissionens nya prioriterade områden. En av huvudtankarna bakom att skapa en union för energi, är att diversifiera energiresurserna så att medlemmarna kan vara mer självförsörjande. Energiunionen kommer även att välkomna länder utanför EU, vilket kan resultera i att gränserna blir allt bredare. Ordet union ansågs under mötet vara starkt förknippat med solidaritet, vilket diskuterades i förhållande till den europeiska inre marknaden. Främst var det förhållandet mellan solidaritet i en bredare union och den Europeiska Unionens inre marknad som diskuterades flitigast, med frågeställningen om en Energiunion och den inre marknaden är förenliga med varandra.

Baserat de två eventen och de tillhörande diskussionerna, finns det ett stort förtroende för förnyelsebar energi, både för att det är nödvändigt, men också för att det är möjligt. Det poängterades även att det inte finns en lösning, utan flera möjliga tillvägagångssätt, då olika regioner har olika geografiska förutsättningar både till samarbeten och till sol-, vatten-, och vindkraft.