Den 30 maj deltog Brysselkontoret på nätverket Informal Baltic Sea Groups (iBSG) årliga konferens, i år på temat den framtida sammanhållningspolitiken. I en tid då EU står inför svåra utmaningar handlar det till stor del om hur vi kan göra mer med mindre. Från konferensen kan konstateras att förenkling, smart specialisering och finansiella instrument troligen kommer vara en del av svaret. 

iBSG är ett nätverk där Småland Blekinge Halland South Sweden är medlem tillsammans med 49 andra regionala Brysselkontor från Österjöområdet. Det fungerar framförallt som en plattform för erfarenhets- och informationsutbyten för sina medlemmar. Bland paneldeltagarna fanns representanter från EU-kommissionen, OECD och regioner. Programmet hittar ni här.


EU-kommissionens syn på sammanhållningspolitiken efter 2020
Moray Gilland från EU-kommissionens generaldirektorat för regional- och stadspolitik inledde konferensen med en uppdatering av det aktuella läget i arbetet med sammanhållningspolitiken efter 2020. Då stor osäkerhet fortfarande råder och i frånvaro av nya besked, cirkulerade diskussionerna framför allt kring förenkling, resultatstyrning och flexibilitet. Tre områden som inte är helt lätta att kombinera.


Återigen betonades vikten av att kommande regelverk innebär verkliga förenklingar för stödmottagarna då tidigare förenklingsåtgärder har inte gett önskat resultat. Till stor del handlar kommissionens nya förslag om större tilltro till nationella kontroller och mindre detaljreglering på EU-nivå. Än så länge talar man i ganska breda termer och som stödmottagare finns det därför all anledning att vara aktiv och kritisk gällande förenklingsförslag. Vilken typ av åtgärder skulle innebära störst förenkling för oss? 


Men kommissionen påminde om att inte bara fokusera på framtiden, utan att det avgörande för en fortsatt sammanhållningspolitik är vad vi gör just nu. Det är genom de resultat som vi producerar idag som vi skapar de bästa argumenten. EU-kommissionen är därför mycket bekymrad över den generellt sett låga utbetalningstakt som råder i EU för perioden 2014-2020.


I rådande diskussioner om EU:s framtid blir det allt viktigare att påvisa att sammanhållningspolitiken bidrar till strukturella reformer i samhället. Frågan är vilken väg vi skall gå, å ena sidan ser men behov av större flexibilitet för att åtgärderna ska motsvara specifika regioners behov och ändringar över tid. Å andra sidan finns önskemål om en starkare fokusering och prioritering för att kraftfullt kunna ändra strukturer i EU:s medlemsstater, vilket också kan medföra ett visst mått av överstatlighet. 


I diskussionerna kring hur vi får ut mest av EU:s medel togs även användningen av finansiella instrument upp. Det är troligt att dessa kommer få större betydelse i och med en minskad EU-budget, men från kommissionen var man tydliga med att de kompletterar och inte konkurrerar med strukturfonderna. Finansiella instrument som EFSI ska lösa de aktuella investeringsbehoven, medan strukturfonderna ska bidra till långsiktiga strukturreformer. I och med att finansiella instrument blir allt viktigare kan det vara av intresse för Småland-Blekinge-Halland att på nationell nivå bevaka hur Sverige ser på att finansiera regional utveckling via externa lån och hur man ser att detta är förenligt med statsstödsregelverk. 

 

OECD lägger fakta på bordet
OECD som organisation tar inte ställning till sammanhållningspolitiken, men gav trots detta starka inspel i debatten genom att presentera fakta. Deras studier omkullkastar föreställningen om att vi kan jämna skillnader genom att kompensera de regioner som släpar efter. Enligt OECD skapar detta ett beroende och inte utveckling. 


Tidigare utvärderingar från kommissionen av programperioden 2007-2013 konstaterar att dock att sammanhållningspolitiken har bidragit till ökad tillväxt, och framförallt hos de minst utvecklade länderna. Detta tillsammans med OECD:s studier kan bli starka argument i frågan om framtida fördelning av strukturfondsmedel. 


Med tanke på Småland och Blekinges gemensamma uppföljning av 2012 års OECD-studie är ovanstående diskussioner särskilt relevanta att hålla ögonen på. Hur påverkas Småland-Blekinge-Halland av diskussionen? Kommer kommissionen och medlemsstaterna prioritera de minst utvecklade EU-länderna och de starkast växande storstäderna? Var i detta prioriteras Småland- Blekinge-Halland? OECD visade även att under de senaste 10 åren har skillnaden inom länder blivit större än skillnaden är mellan länder. Detta kan vara ett argument att ta med i diskussionerna kring huruvida strukturfondsmedel ska allokeras till nationella eller regionala program. 


Smart specialisering allt viktigare
Strategier för smart specialisering nämndes vid flera tillfällen och det är troligt att betydelsen av dessa inte kommer att minska. Även OECD talade om betydelsen av att utgå från platsens specifika tillgångar. Kommissionen var tydlig med att smart specialisering är värdefullt för alla och inte enbart de mest utvecklade. Dock lyfte man problemet att det till viss del inneburit att regioner tittat allt för mycket inåt istället för att blicka utåt. Smart specialisering kvarstår som mål och går mot expansion av de ursprungliga tankarna.  Flera av deltagarna lyfte även att strategierna är värdefulla verktyg för samarbete mellan regioner och kluster.

Diskussionen kan vara något för ta med i arbetet kring Småland-Blekinge-Hallands gemensamma utvecklingsdiskussioner kring smart specialiseringsstrategi. För den som söker inspiration kan Dalarna vara ett intressant exempel. Deras strategi bygger på fyra prioriterade områden varav två är tillväxtdrivna och två är utmaningsdrivna. Man utgår därmed både från områden där det redan finns en strak tillväxt, men också från de områden där man idag har utmaningar och där man ser utvecklingspotential. Dessutom har Dalarna på ett tydligt sätt lyckats integrerar ett genusperspektiv i sin strategi och säkerställt att både mans- och kvinnodominerade områden prioriteras. Dalarnas presentation hittar ni här.


Nyttja alla möjligheter
Som tidigare nämnts finns en önskan om flexibilitet när det gäller framtida sammanhållningspolitik, men hur väl utnyttjar vi de möjligheter som finns idag?   


Nordiska ministerrådet flaggade för möjligheten att samarbeta med andra EU-länder inom regionalfondsprogrammen. I Sverige har endast Region Västerbotten Region Västerbotten använt sig av denna möjlighet. För Småland-Blekinge-Halland innebär det en möjlighet att nyttja våra internationella samarbeten i befintliga eller framtida regionalfondsprojekt. Kopplat till Östersjöstrategin betonade kommissionen att Intereg-programmen inte ska ses som enda möjligheten till transnationellt samarbete. I de fall där vi nyttjar Interreg kan vara värt att nämna att deltagande utanför programgeografin är möjligt även inom Interreg-programmen under särskilda förutsättningar. Eftersom Småland-Blekinge-Halland delvis tillhör olika Interreg-program kan det vara värt undersöka.