I veckan togs ett viktigt steg för EU:s energi- och klimatpolitik. Under plenumveckan i Strasbourg röstade Europaparlamentet igenom tre viktiga lagförslag inom paketet för ren energi. Omröstningen gällde två direktiv rörande främjandet av förnybar energi och energieffektivitet samt en förordning om styrningen av energiunionen och. Detta var det sista godkännande som behövdes för att förslagen ska bli lag, då EU-kommissionen och ministerrådet redan har sagt ja. De ny regelverken kommer när de implementeras att ha påverkan både på nationell, regional och lokal nivå. Då många av Småland-Blekinge-Hallands regioner och aktörer arbetar med grön och hållbar utveckling kan detta vara viktig lagstiftning att förhålla sig till.

Direktiven för energieffektivitet och främjande av användning av förnybara energikällor

De två direktiven rörande energieffektivitet och förnybar energi sätter tydliga mål inom sina respektive områden i linje med Parisavtalet, vilket betyder att de ska vara uppnådda till 2030. 32 procent av medlemsstaternas energiförbrukning ska då komma från förnyelsebara källor och effektiviteten vid energiförbrukning ska förbättras med 32,5 procent. Det ska även bli enklare och billigare att producera och lagra egen el.

Brysselkontoret har under de senaste åren rapporterat om förnybarhetsdirektivet och den oro som fanns kring det. Detta främst gällande formuleringen av hållbarhetskriterier för biomassa, vilka har betydelse för möjligheterna att nyttja bioenergi och skogsnäringens utveckling i stort. Denna del bedöms dock har fallit ut väl ur svensk perspektiv. I Bryssel har det även varit stora debatter om så kallade grödobaserade biodrivmedel, vilka tyvärr slutade i en mer ogynnsam situation för svenska regioners del enligt SKL. Läs mer om detta i deras rapport ”På gång inom EU” (Specifikt kapitel 4: Miljö, energi, transport och infrastruktur).

Förordningen om styrningen av energiunionen

Förordningen fastställer hur medlemsstater och EU-kommission ska samarbeta för att nå EU:s mål för ren och effektiv energi. Detta inbegriper ovan nämnda direktiv men även EU:s långsiktiga mål för utsläppen av växthusgaser. Lagstiftningen uppmanar bland annat till användning av koldioxidbudgetar inom EU och utlyser långsiktiga nationella energi- och klimatplaner från alla medlemsländer. Den efterfrågar även regelbundna lägesrapporter och en mekanism för åtgärdande av brister. Följaktligen kan lagstiftningen justeras utifall den visar sig vara otillräcklig.

Koldioxidbudgetar ska användas som ett verktyg för att räkna ut hur mycket koldioxidutsläpp måste minska för att kunna nå nollutsläpp på EU-nivå under de kommande decennierna - ett av Parisavtalets huvudsakliga mål. De nationella energi- och klimatplanerna ska i sin tur identifiera nationella mål, strategier och åtgärder för var och en av de fem dimensionerna av energiunionen (anpassat efter nationella förutsättningar):

  • Minskade koldioxidutsläpp
  • Energieffektivitet
  • Energitrygghet
  • Den inre marknaden för energi
  • Forskning, innovation och konkurrenskraft.

Samarbete mellan medlemsstater och EU-kommissionen, med stöd från regionala samråd, ska förse rekommendationer till de nationella energi- och klimatplanerna för att säkerställa bättre synergier mellan aktörer och bidra till att EU:s mål uppfylls. Senast den 31 december 2018 måste medlemsstaterna lägga fram ett första utkast av de nationella planerna till kommissionen. Därefter kommer kommissionen framföra rekommendationer och slutligen ska de nationella energi- och klimatplanerna vara färdiga 31 december 2019. Strategierna kommer sätta riktningen för det nationella arbetet och kan därmed komma vara viktiga att förhålla sig till när regionala strategier och mål bestäms.

EU:s regelverk för de kommande årens energipolitik är snart på plats, men redan nu pågår arbetet för de kommande stegen. I slutet av november beräknas EU:s strategi för långsiktiga minskningar av växthusgasutsläppen publiceras, som ett led i förberedelserna för COP24 i Katowice. Strategin antas vara ledande för EU:s energi- och klimatlagstiftningar som ska ta vid 2030.  Brysselkontoret fortsätter att bevaka området