Vad kommer att hända med Horisont 2020?

Horisont 2020- halvtidsutvärdering och utformningen post 2020

 

Inom EU:s program för forskning och innovation, Horisont 2020 (H2020) har den närliggande halvtidsutvärderingen lett till uppkomsten av viss kritik, då många menar att programmet inte har tagit tillräcklig hänsyn till flexibilitet och inte bidragit till den ökade nivån av innovation som man önskat. En expertgrupp släppte i november 2015 en rapport om de viktigaste förändringarna att ta med inför halvtidsutvärderingen och nästa programperiod, som påbörjas 2021. Dessa kan sammanfattas kort i fem punkter:

 

1. Det behövs ett fokus på de mest kritiska utmaningarna (som klimat och hälsa) som EU står för och även på de områden där Europa har en unik förmåga att konkurrera på ett globalt plan. Detta innebär även att man vill bortprioritera andra områden. 

2. Dessa styrinstrument förmår inte att styra helt utan man anser att även nationella medel ska synkas mellan medlemsstaterna.

3. Strukturen på ramprogrammet anses inte optimalt. Framförallt finns det en brist på horisontellt tänk. 

4. Involvera medborgarna mer. Dels för att få dem att i högre grad ta del av forskningsresultat, men även för problemformulering och beslut av program.

5. Uppföljning och utvärdering. Programmet har fått ganska mycket kritik på denna punkt, och man menar att man inte använder den data som finns i tillräcklig utsträckning. Man vill ha förbättrad uppföljning och en större budget till DG research. 

 

I maj 2016 kommer dessa slutsatser att tas upp och diskuteras på ministerrådet, och kommer att lägga grunden för den nya programperioden. 

 

På grund av val till EU-parlamentet under 2019 vill man försöka tidigarelägga utvärderingen och utformningen av H2020 respektive post H2020. EU-kommissionen vill därför ha förslag för hur det nya programmet ska se ut redan i slutet av 2017/början av 2018. Detta innebär att halvtidsutvärdering av H2020 måste vara klar i god tid innan detta för att kunna utgöra grunden för programmet post H2020. 

 

Expertgruppen som ska göra utvärderingen är ännu inte tillsatt. Utlysningen för det öppnar inom några veckor, men det är inte klart huruvida Sverige kommer har en tanke att få in någon svensk i utvärderingen. 

 

Som det ser ut nu finns det starka strömningar för att EU-kommissionen i framtiden kommer att stötta investeringar genom att ge lån istället för bidrag, då detta har visat sig ge en bättre hävstångseffekt. Kommissionen sätter allt högre krav på resultat, samt att projekt måste kunna bevisa att de bidrar till Junckers prioriteringar. Många på forskningssidan är dock skeptiska till detta. Junckers prioriteringar syftar framförallt till ökad tillväxt, fler jobb och mer investeringar. I och med detta är områden som till exempel hälsa inte lika prioriterade i dagsläget, men kanske borde man fråga sig hur mycket det tjänar till att skapa fler jobb och försöka minska arbetslösheten om befolkningen inte är frisk. Vidare menar de att man även behöver ha en längre tidshorisont, då många av de projekt som setts som mindre lönsamma kan visa sig ta igen detta i ett senare skede. 

 

Arbetsprogrammet för de tre sista åren av H2020 kommer att antas i mitten av 2017, och vill man ge input till detta så måste den komma in senast i höst. I nuläget ligger fokus på att övertyga EU-kommissionen om att behålla bidrag som finansieringsmöjlighet. Det finns även en diskussion om huruvida man borde ha två- istället för treårsprogram, då det skulle tillåta mer flexibilitet.  

 

Redan innan utvärderingen av H2020 har börjat kan man se vissa svårigheter i att genomföra de förändringar som hittills tagits upp. Man önskar ett ökat horisontellt tänk samtidigt som man uppmanar till att skala av och endast fokusera på de områden som är mer akuta eller där Europa är starkt konkurrenskraftig. Värt att fundera på är även vad som skulle kunna hända med de områden som eventuellt skulle bli nedprioriterade i nästa programperiod om satsning endast sker på områden där det finns en komparativ fördel. Exempelvis skulle detta mycket tillspetsat kunna tolkas som att det stöd som idag går till jordbrukssektorn skulle dras ner på, då europeiskt jordbruk på sina håll kämpar med konkurrenskraften. Ytterligare problematik återfinns inom prioriteringen för excellens: Hur ska man kunna kombinera ett ökat deltagande och engagemang från medborgarnas sida samtidigt som man väljer att koncentrera forskningen till färre, men större, forskningsmiljöer? Slutligen finns det vissa motsägelser inom budgetfrågan. Önskemål om ökad budget för enskilda poster ställs emot åsikter som stödjer en krympning av den totala EU-budgeten. Om man skulle välja att minska EU:s budget och samtidigt öka andelen som går till forskning, vilket expertgruppens rapport från i höstas föreslog, hur skulle då exempelvis sammanhållningspolitiken se ut under nästa programperiod och hur ska man tillgodose de ökade krav som finns på krav på att EU ska agera inom sociala frågor?