Blandad kompott över sammanhållnings-politikens väg framöver

Som tidigare rapporterats om är slutsatserna från sammanhållningsrapporten som EU-kommissionen presenterat generellt sett positiva för våra regioner, men resultatet för hela Europa tyder på att ökade insatser och förändringar krävs. Under förra veckans sammanhållningsforum i Bryssel diskuterades bland annat den asymmetriska utvecklingen inom unionen, stärkandet av subsidiaritetsprincipen, säkerhetspolitik och vägen framåt för Europa.

Elisa Ferreira, EU-kommissionären för sammanhållning och reformer

Under två dagar i slutet av förra veckan hölls det årliga sammanhållningsforumet för att diskutera Europas framtid och hur vi ska bygga ett mer sammanhållet Europa. Först ut under forumet var EU-kommissionären för sammanhållning och reformer, Elisa Ferreira, som särskilt lyfte sammanhållningspolitikens utmaningar som ligger framför oss. Tidigare har självklart fokus varit att minska skillnaderna mellan länder och regioner medan den nyaste sammanhållningsrapporten som EU-kommissionen presenterat visar att enbart minskning av skillnaderna och gapen mellan länder leder till utvecklingsproblem. I södra och östra Europa upplevs sammanhållningspolitikens ”tillfälliga reparationer” leda till medelinkomstfällan där framsteg görs, men sedan stannar av. Trots medvetenheten av medelinkomstfällan bland europeiska länder i syd och öst, var de just talare från dessa länder som under konferensens pratade om tillfälliga lösningar istället för strukturomvandlingar från grunden. Ett av konferensens huvudsakliga motto ”Resilience” tolkades av många talare under evenemanget i termer som självständighet och motståndskraft för att mildra konsekvenserna av globalisering och klimatförändringar. Inte sällan med tanken att strukturfonderna skulle vara den mildrande faktorn. Samtidigt talade Ferreira även om utmaningen med asymmetrisk utveckling där utvecklingen slår olika inom unionen. Det kan därför ses som en motsättning mot varandra där unionen vill minska den asymmetriska utvecklingen samtidigt som taktiken med att minska skillnaderna inte längre är önskvärd med tanke på dess medförande problem. Strukturomvandlingar talades om som det mest lämpade sättet för Europas framtid, men ändå gavs ett intryck av att tillfälliga lösningar är det som kommer implementeras.

Mario Monti, fd. EU-kommissionär för konkurrensfrågor och inre marknad

Samtida relevans med krig och konflikt blev även ett aktuellt ämne under forumet, speciellt när den före detta EU-kommissionären för konkurrensfrågor och för inre marknaden Mario Monti öppnade upp diskussionen med säkerhetspolitik och yttre hot. 50-talets europeiska kol- och stålgemenskapen upprättades med enbart tankar och garantier för inre hot mellan länderna där tankarna om yttre hot undanträngdes. Fransmännen var då de högljuddaste med att förkasta fördraget om upprättande av europeiska försvarsgemenskapen, medan dagens fransmän är ivrigast i att driva samarbete med försvar mot yttre hot. Enligt den forne kommissionären kräver intern fred ett externt skydd vilket omvandlat EU till att inte enbart vara en organisation för omfördelning av resurser utan också en upprätthållare av gemensamma värderingar och i slutändan en välfärd. Anledningen till att EU alltmer fått tangera och göra anspråk på nationella angelägenheter såsom hälsofrågor, sociala frågor och försvar är just för att upprätthålla välfärden från yttre hot.

Under konferensens första dag riktades ett starkt solidaritetsfokus och behov som förknippas med sydöstra Europa. Många av dessa talare från de sydöstra delarna av Europa lyfte önskemål om sammanhållningspolitiken att ändra kurs till regionala förutsättningar. Regioners olika utvecklingar och behov känner regionerna till bäst själva, vilket gjorde att det fanns en röd tråd bland talare att framhäva subsidiaritetsprincipen och mer solidaritet till de mer utsatta regionerna. Väldigt få personer nämnde dock strukturomvandlingen, hur vi ska åtgärda roten till problem och gå från att bygga kapacitet till uppskalning som behövs för att skapa ytterligare excellence i Europa.

En annan het diskussion var sammanhållning och återhämtning efter kriserna där kommentatorn för europeisk ekonomi vid Financial Times, Martin Sandbu, kommenterade de asymmetriska chocker som vi ställts inför, dels med pandemin, men nu också med kriget i öst. Sandbu understryker den senaste sammanhållningsrapporten som pekar på att skillnaderna mellan staterna minskat, men skillnaderna inom staterna ökat. EU:s ”convergence machine” som blivit känt för att generera konvergens i levnadsstandard mellan medlemsländerna verkar inte fungera lika enkelt inom länderna som mellan länderna. Riskerna för asymmetri inom unionen är stora samtidigt som vi står inför en rad förändringar och prövningar i världen. Sedan två decennier släpar Europa efter länder som USA, Japan och Sydkorea inom innovationsinvesteringar. Enligt Sandbu bör vi därför lämna vissa EU-frågor bakom oss, hur viktiga de än må vara, för att minska denna asymmetri. Det kanske är med just dessa ord som vi bör fundera över vad vi vill att sammanhållningspolitiken ska vara framöver.