Signaler från Europaparlamentet säkrare än kaffesump

EU:s budget bestäms av medlemsstaterna (rådet) och Europaparlamentet. I förra veckan röstade Europaparlamentet om en revidering av EU:s långtidsbudget som löper mellan 2021–2027. EU-kommissionen föreslår att ytterligare 65.8 miljarder kronor ska läggas till i budgeten för åren 2024–2027 för att täcka nya uppgifter och behov. Summan ska sättas i relation till att budgeten för hela perioden med dagens kronkurs är dryga 1 700 miljarder kronor. Parlamentet vill att ytterligare 10 miljarder ska läggas till budgeten. De extra 10 miljarderna ska gå till programmet strategiska teknologier, krisberedskap samt migration. Nästa steg blir att Europaparlamentet och rådet (som ännu inte antagit en position) förhandlar fram en gemensam syn under 2024.

EU-kommissionens förslag och Europaparlamentets ståndpunkt pekar på starka intressen av att säkra kronjuvelen i EU-bygget, den inre marknaden. Man vill försäkra sig om att vi har fortsatt tillgång till råvaror, produkter leveranskedjor och att vi inte har ett osunt beroende av enskilda aktörer och länder – att vi har en så kallad strategisk autonomi. Halvtidsutvärderingen av EU:s långtidsbudget ses av många som ett betydelsefullt inspel/grundmaterial till förhandlingarna om den långtidsbudget som ersätter den nuvarande efter 2027. Prioriteringarna som görs nu, kan alltså få betydelse för vilka medel som står till buds för Europas regioner och hur vi får använda dem. En del menar att den framtida sammanhållningspolitiken med sina strukturfonder har att förhålla sig till ambitionen att jobba med vår gemensamma strategisk autonomi, precis som vi fick förhålla oss till Covid-insatser under pandemiåren.

Sammanfattningsvis får vi tre tydliga signaler:

  1. EU:s nuvarande budet räcker inte för att täcka dagens och framtidens behov. Alternativet är att öka EU:s budget, skära ned på verksamheten, eller omfördela bland posterna. Struktur-fonderna till svenska regioner ligger för de två sistnämnda alternativen i farozonen.
  2. Vi ser en förstärkt viljeriktning mot strategisk autonomi och ett ökat produktionsfokus för gemensamma EU-medel samt att EU:s roll som krishanterare å medlemsstaternas vägnar ökar.
  3. Halvtidsutvärderingen av EU:s långtidsbudget som löper till 2027, blir troligen vägledande för den nya långtidsbudgeten 2028 – 2035.