Ny förordning ska bidra till effektivare digitala offentliga tjänster i hela EU

Digitalisering är ett högt prioriterat europeiskt område där EU-kommissionen med olika insatser strävar efter att främja ett mer digitalt och uppkopplat Europa genom den digitala omställningen. EU-kommissionen har utnämnt åren fram till 2030 som EU:s digitala decennium och pekar på behovet av genomgripande samhällsomställningar. I en alltmer sammankopplad värld har interoperabilitet (förmågan hos olika system att fungera tillsammans och kunna kommunicera med varandra) blivit en väsentlig del av samhällets digitala omställning. Interoperabilitet är också en viktig faktor när det gäller att stärka cybersäkerheten. Mot denna bakgrund har Akten om ett interoperabelt Europa tagits fram, som Brysselkontoret tidigare informerat om. Den 14:e november nådde EU-kommissionen, Europaparlamentet och rådet en preliminär överenskommelse gällande förordningen, vilket innebär att den först ska finjusteras innan den sedan antas formellt.

Allt fler tjänster inom den offentliga sektorn i EU digitaliseras, men det finns alltjämt brister i förmågan för de olika systemen att samverka. Det ställs allt högre krav på tätt samarbete och samordning av processer mellan olika organisationer, enhetliga databeskrivningar, tekniska metoder för informationsutbyte och lagstiftning som möjliggör utbytet. EU:s medlemsländer har i större omfattning betonat behovet av att stärka det europeiska interoperabilitetssamarbetet. I syfte att möta dessa behov presenterade EU-kommissionen sitt förslag till förordning (bindande rättsakt som alla EU-länder ska tillämpa i sin helhet) om åtgärder för en hög nivå av interoperabilitet inom den offentliga sektorn i hela unionen (akten om ett interoperabelt Europa) den 18:e november 2022. Under de så kallade trilogförhandlingarna, som inleddes i början av oktober, där EU-kommissionen förhandlade tillsammans med Europaparlamentet och rådet, ändrades flera delar av kommissionens ursprungliga förslag innan förordningen till slut nådde den preliminära överenskommelsen den 14:e november. Förordningen är avsedd att förbättra EU:s offentliga onlinetjänster för användare och företag, såväl som gränsöverskridande interoperabilitet och samarbete. Den innefattar också stödåtgärder som främjar innovation och förbättrar kompetens- och kunskapsutbytet mellan medlemsländer.

Huvuddrag som behållits från kommissionens ursprungliga förslag:

• regler som säkerställer ett strukturerat EU-samarbete där offentliga förvaltningar samlas inom ramen för projekt som ägs gemensamt av medlemsländerna, samt regioner och städer
• en ram för flernivåstyre under ledning av styrelsen för ett interoperabelt Europa. I styrelsen ska medlemsstaterna och företrädare för kommissionen, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén fastställa de strategiska målen och enas om konkreta åtgärder som kan säkerställa gränsöverskridande interoperabilitet
• utbyte och återanvändning av interoperabilitetslösningar, som drivs av en enda kontaktpunkt för lösningar och gemenskapssamarbete (portalen för ett interoperabelt Europa) och stöds av åtgärder för att främja innovation och förbättra kompetens- och kunskapsutbyte. Portalen ska fungera som en kontaktpunkt för information som rör gränsöverskridande interoperabilitet i nätverks- och informationssystem som används för att tillhandahålla eller förvalta offentliga tjänster som ska levereras eller förvaltas elektroniskt i unionen. Portalen ska vara elektroniskt tillgänglig och kostnadsfri

Medlagstiftarna (rådet och parlamentet) ändrade flera delar av kommissionens ursprungliga förslag. Det som anses vara de viktigaste nyheterna är följande:

• en tydligare definition av den föreslagna lagstiftningens tillämpningsområde, bland annat begreppet och definitionen av ”transeuropeiska digitala offentliga tjänster”
• förtydliganden av målen och villkoren för den obligatoriska interoperabilitetsbedömningen i syfte att följa proportionalitetsprincipen  (lagstiftande åtgärd ska inte gå utöver det som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet) för att inte överbelasta nationella och lokala förvaltningar
• förenlighet med bestämmelserna i rättsakten om artificiell intelligens (AIA) och den allmänna dataskyddsförordningen (GDPR) när det gäller inrättandet av och deltagandet i de så kallade regulatoriska sandlådorna för interoperabilitet
• en starkare roll för styrelsen för ett interoperabelt Europa, som står i centrum för den nya styrningsstruktur som inrättas genom förordningen

Vad är nästa steg?

Efter den preliminära överenskommelsen ska nu förordningen finjusteras. När det arbetet är klart måste den bekräftas i sin helhet av båda institutionerna och granskas innan den formellt antas.

Hur kan Småland-Blekinge-Halland komma att påverkas av den nya förordningen?

Enligt SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, kan förordningen komma att innebära två större förändringar för kommuner och regioner. Dels kommer varje aktör att behöva genomföra en så kallad interoperabilitetsbedömning, där en lösning bedöms utifrån ramverkets riktlinjer. Dels ska lösningarna tillgängliggöras i en europeisk portal (kvarstår att utveckla) för vidare användning av andra offentliga aktörer inom EU. Lösningar ska också kunna testas i regulatoriska sandlådor innan de sätts i produktion. Med regulatoriska sandlådor menas utrymmen där aktörer under ett förenklat regelverk och under en begränsad tid kan få möjlighet att testa nya innovativa produkter, vilka kan vara svåra att testa inom befintliga regelverk. Lagstiftningen beräknas alltså direkt påverka regionerna i Småland-Blekinge-Halland när den är på plats.

Läs mer om akten om interoperabelt Europa här!