Trendspaning med EU-representationen

Idag träffades den svenska EU-representationens två ambassadörer och de svenska regionkontorscheferna för trendspaningslunch i informell anda (inga citat). Samarbetet mellan nationella och regionala/lokala nivån har blivit allt viktigare de senaste åren och idag är informationsutbytet mellan oss i Bryssel betydande eftersom vi ofta arbetar med samma frågor – men vi har olika roller beroende på var i processen en fråga ligger. Den svenska EU-representationen har djup kunskap om kring de förslag som medlemstaterna har att ta ställning, medan regionerna ofta arbetar med frågan tidigare, innan förslaget ligger på bordet.

Ett exempel där den regionala/lokala nivån påbörjat sitt arbete tidigt är frågan om den framtida sammanhållningspolitiken som bland annat tillhandahåller regional- och socialfondsmedel. Tack vare kunskap och kontakter som byggts på regional nivå upp har Sveriges nationella nivå kunnat komma snabbare in i processen. Vad gäller sammanhållningspolitiken efter 2020 finns det ännu inget förslag på bordet, vilket dock inte betyder att förhandlingar inte redan pågår.

Under dagens möte diskuterades utsikterna för europeiskt samarbete i skuggan av stora världspolitiska skeenden. Som en konsekvens av de många kriser EU har haft att hantera upplevde många att EU till viss del gått från ett fokus på regioner som utförare av gemensam politik till att återgå till att fokusera på nationalstaterna. Det rådde vidare enighet om att utgången i Frankrikes presidentval spelar en avgörande roll vilken väg medlemstaterna väljer för EU-samarbetet – mer eller mindre samarbete, mer eller mindre solidaritet och mer eller mindre protektionism. Parallellt med en viss uppgivenhet konstateras att kriser av olika slag lett till att flera medlemsländer visar prov på stor vilja att samverka och därmed göra avkall på egennyttan. Detta leder förhoppningsvis till en något smidigare förhandling av EU:s kommande sjuårsbudget och programperiod. Lätt kommer det dock inte att bli och Sverige och andra medlemstater för allt tydligare fram kravet om motprestation till EU-stöd. Det kan t ex gälla länder som inte tar tillräckligt stort ansvar i migrationskrisen, men som samtidigt erhåller betydande EU-stöd. Ingen kunde se några andra tecken än att EU:s budget kommer att minska. Frågan är snarare med hur mycket och var nedskärningar och omprioriteringar ska göras. Ett område som bedömdes få stärkta resurser är säkerhets- och försvarspolitiken, detta som ett svar på EU-medborgares upplevda hotbild.

Från EU-representationen pekade man på behovet av att Sveriges regionala nivå, vid sidan av samtal med regeringskansliet, enskilda departement och ministrar, för samtal med riksdagsledamöterna. Parallellt med traditionella kanaler som SKL. Idag är riksdagen enligt utsago övertygad om behovet av budgetrestriktivitet, men är mindre insatta i nyttan av de områden som berörs av nedskärningar. Det kan gälla sammanhållningspolitikens strukturfonder eller forsknings- och innovationspolitik.