Cohesion Forum och förprogram 10–12 april 2024

I förra veckan gick EU:s stora forum för sammanhållningspolitik (Cohesion Forum) av stapeln i Bryssel. Den stora högnivåkonferensen hålls vart annat till vart tredje år. I år kom den enda svenska talaren från vårt område: Rachel de Basso (S), regionstyrelsens ordförande i Region Jönköpings län. Sverige tilldelades drygt 20 platser som fördelades mellan den regionala och nationella nivån. Inför själva konferensen ordnade Brysselkontoret ett förprogram där vi bjöd in de svenska delegaterna till samtal med nätverk, EU-kommissionen och inte minst vår egen nationella nivå. Det sistnämnda tog oss nog ett steg närmare en förbättrad dialog mellan svensk regional och nationell nivå.

Rachel de Basso – enda svenska talaren!

Att SBHSS är med i diskussionen på EU-arenan uppskattas av EU-kommissionen som har många sätt att föra en kvalificerad dialog med Europas regioner. Det är nu som olika lösningar diskuteras och förslag växer fram – de förslag som vår nationella nivå senare ska förhandla om. Genom att ha den enda svenska talaren på scenen under Cohesion Forum skickar vi ut signaler till både EU-kommissionen, men även till Sveriges nationella nivå som var på plats.

I sitt inspel i framförde Rachel synpunkter som baseras på de ståndpunkter som Sveriges 21 regioner tagit fram under SKR:s ledning:

Vi är medvetna om att budgeten behöver reformeras och att det troligen blir mindre pengar, men, vi måste hålla fast vid Sammanhållningspolitikens kärnvärden:

Partnerskapsprincipen: För ett gemensamt ansvar och ägande, för ett ökat engagemang)
Flernivåstyret: För att politiken ska kunna leverera måste varje nivå ta ansvar för att insatserna på respektive nivå matchar den övergripande visionen/strategiska ramverket). Här ingår en kontinuerlig dialog mellan nationell och regional nivå.
En övergripande EU-vision är det sammanhållande kittet för att arbeta mot gemensamma mål.
Platsbaserat: Regionerna känner sina geografier och vet vilka utmaningar och särskilda förutsättningar de har för att investeringarna ska göra nytta.
Långsiktighet: Det måste finnas andra medel för att hantera framtida kriser. Fokus ska vara på att lösa strukturella utmaningar.
Gränsöverskridande: En grundsten för att vi ska kunna komplettera våra styrkor med andras kompetenser och på så sätt göra EU-konkurrenskraftigare.

Förutom att delge Sveriges regioners ståndpunkter, fick vi genom Rachel möjligheter att knyta värdefulla kontakter för framtiden.

Stora bilden: Elisa Ferreira, EU-kommissionär för regionalpolitik
Nedan vänster: Peter Berkowitz, direktör för policyutveckling på EU-kommissionens generaldirektorat för regionalpolitik
2:a fr vänster: Christopher Fearne, vice premiärminister på Malta
3:e fr vänster: Teodora Preoteasa, statssekreterare för europeiska projekt i Rumänien samt Vasco Alves Cordeiro, ordförande för Europeiska regionkommittén
4:e fr vänster: Andrés Rodríguez Pose, ordförande för högnivågruppen som tog fram ett betänkande för framtidens sammanhållningspolitik

Allmänna intryck från Cohesion Forum

På Cohesion Forum samlades i princip enbart de som redan är väl insatta i EU:s regionalpolitik, sammanhållningspolitiken som vi känner till genom till exempel regional- och socialfonden. Generellt sett pekade många av talarna på alla utmaningar vi står inför, och att det i sig är ett starkt argument för att sammanhållningen behövs mer än någonsin. Gemensamt för de som utrett (forskare och politiker) och satt sig in i frågan, var att EU:s inre marknad svårligen kan fungera utan ett utjämnande verktyg så som sammanhållningspolitiken. Exempel efter exempel gavs, för de redan övertygade. Dessvärre lyste sammanhållningspolitikens kritiker, till exempel medlemsländers finansdepartement, med sin frånvaro. EU-kommissionens kommissionär för regionala frågor, Elisa Ferreira: ”Sammanhållningspolitiken har fungerat, fungerar och behövs stärkas för att kunna hantera våra utmaningar. Vi är många som vet detta, men vi behöver nå de som inte lyssnar idag.”

Det ansträngda budgetläget lyftes återkommande. Enrico Letta, före detta premiärminister i Italien och medlemsstaternas utredare av EU:s inre marknad, pekade på att dagens EU-budget på 1% av medlemsstaternas samlade BNP inte på långa vägar räcker till för att klara av nya uppgifter så som försvar, utvidgning och samhällsomställningar. Letta var glasklar i sin analys:

Många på konferensen var tydligt fokuserade på solidaritet och utjämning för en stabil inre marknad. Helt i linje med politikens ursprungliga syfte, men det är viktigt för den svenska nationella nivån att veta att de svenska investeringarna med medel från sammanhållningspolitiken nog kan ses i ett delvis annat ljus, ett där våra insatser förbättrar Sveriges näringslivs förutsättningar och långsiktigt påverkar möjligheterna för Sverige som helhet att nå målen.

Om RRF

Det kommer knappast som en nyhet att EU-kommissionen sneglar åt möjligheterna för Sammanhållningspolitiken att använda sig av samma metod som för den så kallade ”Coronafonden” (Recovery and Resilience Facility, RRF). Framför allt EU:s medlemsstater har sett RRF som lite av en ”magisk trollstav” där medlen distribueras ut till aktörer snabbt och flexibelt. Anledningen är att medlen betalats ut direkt efter att medlemsstaten presenterat en plan, alltså innan resultat uppnåtts. Sedan kan man inte utesluta att metoden uppskattats för att medlen i de flesta fall gått rakt in i respektive medlemsstats statskassa. Den ökade centraliseringen som följt i kölvattnet har framhävts som nödvändig i en värld av stora utmaningar.

Samtidigt riktas kritik mot RRF. Inte bara på grund av bristande regional involvering och platsbaserade investeringar, utan för att RRF ibland åsidosatt regler om upphandling och statsstöd. Vidare har kritikerna mot RRF pekat på att sammanhållningspolitiken inte kan jämföras med RRF som instiftades för att lösa en akut situation i kölvattnet efter Corona-epidemin. Sammanhållningspolitiken är däremot ett verktyg för långsiktig utveckling, inte ett instrument för ögonblickliga resultat och effektivitet. Andrés Rodríguez Pose, ordförande för den högnivågrupp som nyligen presenterade en rapport om framtidens sammanhållningspolitik för EU-kommissionens räkning, pekade på ett exempel där vi med medlen kan förebygga kriser istället för att använda dem för akuta insatser: När 800 mm regn föll på ett dygn i Grekland skadades ingen allvarligt. När sedan halva mängden regn föll i Algeriet dog uppåt 20 000 människor! Grekland hade enligt Rodríguez Pose använt sammanhållningspolitikens medel till att förebygga vädermässiga katastrofer.

Regionernas involvering och flernivåstyret

När Europa står för stora utmaningar lyfts krav på att EU:s medel tydligare knyts till de rekommendationer EU ger respektive medlemsstat för att EU som helhet ska kunna nå sina mål som medlemsstaterna i sin tur ålagt dem. Av den anledningen tror vissa att förväntade reformer av EU:s styrning och de medel de har till förfogande blir länkade till den ”europeiska terminen” – den som ger statsspecifika rekommendationer. I Sveriges fall handlar rekommendationer om hög privat belåningsgrad och en bekymmersam bostadsmarknad. Om även sammanhållningspolitiken inkluderas i en sådan reform, blir frågan om belåningsgrad verkligen är något som regioner hanterar?

På samma sätt är frågan om Europas strategiska självförsörjningsgrad något den regionala nivån får förhålla sig till framöver, faktiskt redan i pågående programperiod. Redan förra året presenterades Strategic Technologies for Europe Platform (STEP). STEP innebär en omfördelning av EU:s budget där medel styrs om mot att utveckla strategiskt viktiga teknologier. Många av EU:s sektorsprogram och EU:s struktur- och investeringsfonder kommer revideras och vissa program fylls på med nya medel. Redan i juni presenterar EU-kommissionens en guide för hur resterande medel i sammanhållningspolitiken kan användas fram till den nya programperioden som börjar 2028, och här presenteras hur projekt som fokuserar på STEP (bioteknik, förnybara teknologier och avancerad digitalisering) kan få upp till 100-procentig finansiering, utan medfinansieringskrav. Med tanke på att EU-kommissionen tar upp frågan med medlemsstaterna redan i slutet av denna månad, vore det intressant att få ta del av den svenska nationella nivåns tankar.

Vad behöver vi göra framöver?

Under våren har Sveriges 21 regioner under SKR:s ledning tagit fram ståndpunkter för vår syn på den framtida sammanhållningspolitiken. Ståndpunkterna pekar ut prioriteringar utifrån dagens situation. I takt med att beslutsprocessen på EU-arenan går vidare, tas nya ramar fram i form av betänkande och förslag. Det betyder att den svenska positionen framöver troligen kommer behöva modifieras. Under Cohesion Forum-veckan lyftes flera gånger att EU-kommissionen behöver regionernas stöd för en fortsatt sammanhållningspolitik. Vi regioner behöver således snarare ge praktiskt och konkret input som löser EU:s gemensamma utmaningar, än att argumentera för våra egna behov i Sverige.

2024 och framåt

EU-kommissionen har redan gett ett förslag på hur sammanhållningspolitiken kan gå vidare med Strategic Technologies for Europe Platform (STEP). För Sveriges del förväntas inga stora ”obligatoriska” förändringar, men diskussionen förväntas fortgå i respektive medlemsstat. Senast till juli 2025 ska EU-kommissionen ha tagit fram sitt förslag för en ny långtidsbudget för EU. I samband med detta följer frågor om vem som ska bestämma hur de framtida sammanhållningspolitiska medlen ska användas. Förklaringen om vem som styr blir onekligen mycket intressanta signaler för hur vi kommer kunna använda EU:s regionalpolitik framöver. Inför förslaget kommer EU-kommissionen väga olika förslag mot varandra. Ett förslag som flera svenska regioner troligen kommer spela in sina åsikter till, blir den position som nätverket Conference of Peripheral Maritime Regions (CPMR) förväntas lämna in i oktober 2024, precis innan den nya EU-kommissionen tillträder.