Niinistörapporten – En ny era för unionens säkerhet
Under 2024 har namnen Letta och Draghi varit på allas läppar i EU-kretsar i och med deras omfattande rapporter om EU:s framtid. Nyligen klev ett ytterligare namn in i rampljuset, nämligen Sauli Niinistö, då hans rapport om att trygga Europas säkerhet presenterades i oktober. De tre rapporterna berör alla olika teman, där Letta fokuserar på den inre marknaden, Draghi på konkurrenskraft och Niinistö på EU:s civila och militära beredskap. Tillsammans sätter de tonen under den nyss inledda mandatperioden för EU under 2024–2029. Niinistös budskap är tydligt: Europa behöver stärka sitt civila försvar och militära beredskap i en tid av komplexa utmaningar. Hur väntas Niinistös rapport att påverka EU-samarbetet framöver? Är detta starten på en ny era för unionens säkerhet? Läs vidare för att ta del av Niinistös slutsatser och hur det kan komma att påverka regionerna.
Niinistörapporten
I slutet av oktober 2024 presenterades rapporten ”Safer Together – Strengthening Europe’s Civilian and Military Preparedness and Readiness”, framtagen av Sauli Niinistö, Finlands tidigare president och specialrådgivare till EU. Niinistörapporten är en beställning av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och handlar om de komplexa utmaningar som EU och dess medlemsländer står inför kopplat till civil och militär beredskap. Rapporten visar att EU:s säkerhetsmiljö har försämrats de senaste åren, bland annat till följd av klimatförändringar, pandemier och ett förändrat säkerhetsläge på grund av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. I rapporten understryks behovet av att EU behöver stärka både den civila och den militära beredskapen genom en ny ambitiös strategi. För att nå detta mål har runt 80 rekommendationer för åtgärder på både kort och lång sikt presenterats.
Presenterade förslag
Niinistörapporten lyfter flera viktiga områden som behöver utvecklas för att säkerhetsläget i unionen ska förbättras. Detta är bland annat en förbättrad tidig riskidentifiering samt att man vill se en mer integrerad civil och militär beredskap genom exempelvis ökad grad av samarbete och partnerskap mellan civila och militära sektorer samt offentliga och privata sektorer. Vidare vill man även uppnå en ökad medvetenhet och resiliens bland medborgare. För att uppnå det vill man att medborgare blir utbildade inom civil beredskap och lättare kan tillhandahålla information om ämnet. Bland de konkreta åtgärder som Niinistö presenterar för att uppnå dessa förbättringar föreslås en omfattande bedömning över risker för EU samt ett stärkande av EU:s samarbete med NATO. Rapporten exemplifierar även faktorer som påverkar den ekonomiska stabiliteten och innovationskapaciteten, till exempel främjande av teknologisk utveckling och innovation, offentlig upphandling och finansiering och stärkande av Europas förmåga till oberoende (autonomin).
Klimatförändringar
Arbete med klimatförändringar är något som lyfts återupprepande gånger i rapporten. Följderna av klimatförändringarna varierar runt om Europa när vädermönster ändras och blir mer extrema, vilket leder till både torka och översvämningar som kan få förödande konsekvenser. Niinistö lyfter att klimatförändringarna är ett hot mot internationell fred och säkerhet i och med den osäkerhet som klimatförändringarna bidrar till och den potentiella risken för interna och mellanstatliga konflikter i länder som är mindre resilienta mot klimatförändringar. Därmed måste både den civila och militära beredskapen väga in detta i sitt arbete. Genom att utveckla en övergripande riskbedömning för EU kommer det finnas bättre möjligheter för EU att vara förberedda på kommande säkerhetshot till följd av klimatförändringar. Niinistö tar även upp att försvarsorganisationer måste förbättra sin resiliens och beredskap när det kommer till klimatförändringar men även övergången till ren energi.
Digitalisering och cybersäkerhet
För att både den civila och militära beredskapen ska förbättras inför framtida kriser krävs det avancerad teknologi och innovativa lösningar och därmed understryker rapporten vikten av att investera i ny teknik inom områden som digitalisering, cybersäkerhet och försvarsinnovation. Bland annat föreslås det att finansiering från Connecting Europe Facility (CEF) kan gå till projekt som investerar i sjökablar, något som SBHSS med kust såväl mot Västerhavet som Östersjön eventuellt skulle kunna dra nytta av. Genom initiativet för smarta städer och finansieringsprogrammet Horisont Europa uppmanar rapporten också till ökad finansiering för stärkt resiliens i städer, vilket kan stödja utvecklingen av energieffektiva byggnader samt bättre resursfördelning och användning av kritisk infrastruktur. EU har under de senaste åren gjort mycket inom cybersäkerhet men det finns ett fortfarande ett utrymme och behov för att fördjupa det arbetet. Cyberattacker kan drabba olika aktörer och har stora effekter på olika sektorer. Det är därför viktigt att resiliens kring cybersäkerhet integreras till en helomfattande samhällsnivå där man bättre kan säkerställa koordineringen mellan civila och militära aktörer och tillsammans jobba med krishanteringen inom sjukvården, energi- och banksektorn.
Sjukvård och livsmedel
Under pandemin blev det tydligt att offentlig och privat samverkan är en viktig hörnsten för att ha en stark hälsoberedskap. Detta var särskilt tydligt i den snabba utvecklingen och distribueringen av vaccin. För att fortsätta att stärka resiliens av hälso- och sjukvårdssystem exponerar nu EU den offentliga och privata samverkan att röra mer än bara vaccinutveckling. Detta görs bland annat som en del av Innovative Health Initiative för att samverkan ska omfatta även andra delar av sjukvården. För att EU ska fortsätta att säkerställa innovativa hälsolösningar behövs ett tydligt regelverk som balanserar behovet av snabba insatser i nödsituationer där man fortfarande upprätthåller höga säkerhets- och effektivitetsstandarder. Likaså är det viktig att ha en resiliens inom värdekedjor för att fortsätta kunna distribuera nödvändiga produkter under hälsokriser och andra nödsituationer. Detta gäller dock inte bara för hälsoområdet, utan kan appliceras även på livsmedelskedjan. En fungerande livsmedelsförsörjning är en grundläggande förutsättning för att säkerställa både ekonomisk och samhällelig stabilitet. Därför förespråkar Niinistö utvecklingen av en beredskapsplan för att garantera livsmedelsförsörjning och matsäkerhet i kristider – ett arbete som redan inletts genom lanseringen av den Europeiska mekanismen för krisberedskap och respons för livsmedelssäkerhet (European Food Security Crisis preparedness and response Mechanism, EFSCM). EU och medlemsstaterna bör dessutom ta ytterligare steg för att bygga upp lager och reserver för strategiska varor som är avgörande för beredskap och för att upprätthålla kontinuitet i viktiga samhällsfunktioner. Detta inkluderar exempelvis livsmedel, grundläggande kemikalier (till exempel för vattenrening), halvledare och även basala industriella komponenter.
Energi och transport
För att man ska kunna arbeta med proaktiva insatser inom kritiska samhällssektorer krävs även ett stärkt samarbete mellan civil- och militär resursanvändning. Detta gäller inte minst energi- och transportområdet, där ett helhetsperspektiv och identifiering av synergier bidrar till att stärka motståndskraften i dessa viktiga sektorer. Det innebär konkret att utveckla transportkorridorer som kan användas både civilt och militärt, samt säkerhetsställandet av energireserver och bränslekedjor. I detta sammanhang är den så kallade Scan-Med-korridoren som löper från Södra Italien till Norra Skandinavien, av särskild betydelse. Som en del av det Transeuropeiska transportnätverket, TEN-T, kopplar den samman Sverige med övriga Europa och spelar en nyckelroll för både gods- och persontrafik. Med tanke på att järnvägen mellan Göteborg, Malmö och Stockholm redan i nuläget är överbelastad krävs betydande investeringar för att säkerhetsställa att dessa transportvägar förblir funktionella, även i kristider.
De presenterade förslagen visar på hur rapporten understryker behovet av en helhetssyn på säkerhet där beredskap integreras tvärsektoriellt, något som bara kan uppnås genom samarbete mellan olika samhällsaktörer.
Tre rapporter formar den nya mandatperioden
I början av en ny mandatperiod är det vanligt att flertalet rapporter presenteras för att sätta tonen inför det kommande arbetet. Denna process utgör en naturlig del av den institutionella cykeln och går ut på att rama in unionens fokusområden för den nya mandatperioden. Utöver Niinistörapporten har det under 2024 presenterats flera andra stora rapporter, däribland Lettas rapport om den inre marknaden och Draghis rapport om Europas konkurrenskraft. I den strategiska agendan för mandatperioden 2024–2029, Politiska riktlinjer för nästa europeiska kommission 2024−2029, och i uppdragsbeskrivningarna till de nya EU-kommissionärerna kan man se tydliga spår av slutsatserna från dessa rapporter, framför allt genom ett stort fokus på just säkerhet och konkurrenskraft. Alla tre rapporter – Letta-, Draghi- och Niinistörapporten – har dessutom en gemensam slutsats: EU behöver omfattande investeringar för att nå sina mål. Hur dessa investeringar ska finansieras är dock ännu oklart. Det kan handla om allt ifrån nya gemensamma lån, till höjda medlemsavgifter. Samtidigt motsätter sig stora medlemsländer som Tyskland ytterligare belåning, och länder som Sverige samt Nederländerna är ovilliga att öka sina bidrag till EU-samarbetet. Därför är det sannolikt att finansieringslösningen till del kommer att bygga på en omfördelning av befintliga medel inom EU:s budget. EU har redan idag mekanismer för flexibilitet inbyggda i sitt system. Ett exempel är hur medel från strukturfonderna under COVID-19-pandemin omdirigerades till pandemirelaterade insatser. I tider av kris förändras helt enkelt EU:s prioriteringar och därigenom även dess finansieringsfokus.
Med tanke på förändringar i vår omvärld, inte minst i form av kriget i Ukraina, oroligheterna i Mellanöstern och en mer protektionistisk politik både runt om i Europa och USA, som nu förväntas öka i och med Donald Trumps kommande mandatperiod, är det tydligt att säkerhetsfokuset seglat högt upp på EU:s agenda. Även om det ännu är oklart, finns det vissa tecken som tyder på att medel från exempelvis regionalstödet framöver kan användas för att stärka EU:s kris- och försvarsberedskap. Dessutom rapporterade även TT och Dagens Nyheter om att EU:s regionalstöd kan komma att omdirigeras till försvarsändamål. För det första pågår just nu en halvtidsutvärdering av sammanhållningspolitiken, vilket ger EU-kommissionen möjlighet att omprioritera resurser för att säkra finansiering till vad EU-kommissionen anser är de viktigaste områdena. För det andra framhävs i de landspecifika rekommendationerna behovet av att stärka satsningar inom Strategic Technologies for Europe Platform (STEP), där försvar är ett inkluderat fokusområde. Här nämns även uppbyggnad av Europeiska försvarsfonden och investeringar i avancerad försvarskapacitet på kritiska områden i de politiska riktlinjerna för nästa EU-kommission.
Niinistörapporten innebär dock inte att regionerna inom SBHSS går miste om möjligheter till finansiering. Parallellt med hot mot regional finansiering, finns det andra som pekar på att finansiering kan knytas till stöd för sektorer som energi, livsmedelsförsörjning, hälsa och telekom. Dessa åtgärder och investeringar är inte bara viktiga för att stärka Europas motståndskraft i kristider, utan bidrar också till att främja EU:s konkurrenskraft samt accelerera den gröna och digitala omställningen på lång sikt. Ett säkrare EU handlar inte bara om att rusta inför militära hot, utan även om att stärka vår beredskap för miljö- och klimatrelaterade katastrofer. Niinistörapporten lyfter därför vikten i att fortsätta integrera klimatanpassning i utformningen av EU-policy, och att detta arbete är en förutsättning för att trygga Europas framtida stabilitet.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis är det tydligt att EU står inför utmaningen att finansiera nödvändiga investeringar för att uppnå sina mål, inte minst inom försvar och säkerhet. Med begränsade möjligheter för ökad belåning eller medlemsavgifter kan omfördelning av befintliga medel, såsom regionalstödet, bli en central del av lösningen. Detta kräver noggranna överväganden för att säkerhetsställa att både försvarsbehoven och regional utveckling tillgodoses på ett balanserat sätt. Därför är det välkommet att Niinistörapporten lyfter vikten av att integrera beredskap som en naturlig del av utformningen av EU:s nästa fleråriga budgetram, där kortsiktig flexibilitet inte sker på bekostnad av långsiktiga prioriteringar utan samordnas med det arbete som EU redan påbörjat.
För Småland-Blekinge-Halland blir det avgörande att på regional nivå tillämpa den flexibilitet som rapporten förespråkar. Beredskapsarbetet är inte ett isolerat område utan måste integreras tvärsektoriellt inom ramen för såväl hälsa, som digitalisering, energieffektivisering och livsmedelsförsörjning. Med detta följer även ett tätare samarbete mellan olika sektorer och aktörer. Genom att lyckas med detta kan regionerna dra nytta av finansieringsmöjligheter som stärker dess kapacitet att möta både den gröna och digitala omställningen, samtidigt som man höjer sin beredskap för potentiella kriser och konflikter.
Mer läsning: