European Innovation Council – ett redskap för att göra EU globalt konkurrenskraftigt?

I nära relation till Horisont 2020 finns EU-kommissionens nya initiativ ”European Innovation Council”(EIC). 

 

Trots tillgången på instrument som stöder innovation, har de hittills snarare lett till förbättringar av existerande produkter än s.k. ”disruptive innovations” som leder till helt nya uppfinningar, och på detta område ligger Europa långt efter både Nordamerika och Asien. Dessutom anses nuvarande innovationsstöd som H2020 vara för komplext, svårnavigerat och inte ha den flexibilitet som skulle behövas för att utnyttja innovatörers fulla potential. Framförallt menas att många mindre/nystartade företag med stor potentiell innovationskraft förloras genom denna struktur.

 

Detta är något man hoppas lösa genom skapandet av EIC. Förhoppningen är att EIC ska öppna upp arenan för nya deltagare och i och med detta få en större bredd på projekt. Stödet ska vara mer anpassat för innovatörer och deras behov och begränsningar, och framförallt arbetar man för snabbare processer. Inspiration kommer att hämtas från modellen hos European Research Council (ERC), som har en ”bottom-up-struktur” där forskare själva kan söka stöd.   

 

Trots detta är strukturen och utformningen av EIC långt ifrån bestämt. Sedan EU-kommissionär Moedas, ansvarig för forskning, vetenskap och innovation, initierade tanken om ett innovationsråd i juni 2015, har ämnet diskuterats flitigt. Ska rådet ha en rådgivande, strategisk roll och/eller ska det även ha verkställande funktioner och bidra med finansiering? Och om det är så att det ska vara med och finansiera, vilken typ av medel talar vi om; bidrag, riskkapital eller en kombination? 

 

För närvarande har EU-kommissionen en öppen utlysning för idéer om EIC, och fram till 29:e april finns det möjlighet att lämna sina åsikter och påverka slutprodukten. En sammanställning av bidragen från utlysningen kommer att tas upp på konkurrenskraftsrådets möte den 3:e maj. I slutet av året kommer sedan riktlinjer för arbetsprogrammet att sättas upp.   

 

Under 2018-2020 kommer dessutom en pilot av EIC att skapas. Problemet med detta är i nuläget vart man ska få pengar för att finansiera projektet. Troligtvis kommer dessa att tas från H2020, men då pengar redan tagits från detta för att finansiera investeringsfonden finns det en viss tveksamhet, och frågan är ju i så fall även vilken del av H2020:s budget som skulle kapas för att kunna finansiera EIC. Möjligtvis skulle det kunna dras från SMF-delen då EIC i huvudsak riktar sig till dem. 

 

Det är viktigt att vara medveten om att kommissionen i nuläget lutar mot att använda lån och riskkapital även för EIC. För att projekt ska få finansiering genom EIF och EIB måste det förutspås ge avkastning. Många utanför kommissionen menar dock att detta inte är möjligt för alla typer av projekt, till exempel inom miljö och hållbar tillväxt, men att dessa projekt ändå är nödvändiga. Om man håller med om dessa åsikter är det viktigt att tala om för kommissionen att man vill ha kvar det gamla systemet där även bidrag ingår, och att det inte är önskvärt med en total övergång till finansiella instrument. Vinnova hjälper till att föra fram svenska aktörers åsikter, och uppmanar till att ta vara på denna möjlighet att ge inspel till kommissionen och påverka utformningen av EIC.

 

Hur ser tankegångarna ut i Sverige?

 

Sverige kommer ha någon typ av ståndpunkt på konkurrenskraftrådets möte i maj. Regeringen kommer däremot inte att skicka in svar på kommissionens konsultation, och exakt vart vi står i frågan är ännu inte helt klart.

 

Vinnova kommer emellertid att skicka in sina åsikter, och kommer att trycka på att EIC ska leda till en förenkling av ansökningsprocesserna. Utan detta kommer de inte vara möjligt för små och nystartade företag att ta del av EIC. Vinnova har dock ännu inte någon konkret strategi för hur detta ska gå till eller någon åsikt om huruvida rådet ska ha en verkställande eller rådgivande funktion, troligen kommer de att rösta för blandning. 

 

Dessutom kommer det att skickas in ett gemensamt inspel från olika svenska myndigheter som Vinnova, vetenskapsrådet och energimyndigheten. 

 

ERRIN kommer också att lämna in sitt bidrag, och har valt en utgångspunkt som lyfter fram innovationsperspektivet från en subnationell nivå.

 

Vissa anställda på kommissionen ser liknande problem som Vinnova, där det nuvarande systemet gör det invecklat att söka bidrag, och menar att man egentligen skulle behöva något helt nytt. De menar att man på kommissionen ser ett behov av att ändra det underliggande systemet med de strikta krav som finns på att följa finansiella regler, t.ex. en maximal felmarginal på 2 % av budgeten. För att kunna bli mer innovativ och uppnå den nivån av flexibilitet man strävar efter, menar de att man borde bortse från denna budgetregel, och de hävdar även att ett sådant initiativ måste komma från medlemsländerna. Vidare menar de att Sverige skulle kunna ta på sig ledarrollen i detta och uppmanar Vinnova att lägga fram denna typ av förslag. Vetenskapsrådet håller med om att grundändringar måste ske för att kunna uppmuntra den typen av ”disruptive” innovations som man eftersträvar.