Fem i tolv för att påverka förnybarhetsdirektivet

EU-kommissionen har som en del i sitt stora så kallade vinterpaket presenterat ett förslag till ett nytt förnybarhetsdirektiv. 27 mars samlades svenska regionkontor och branschorganisationer till möte inom BEN (BrysselEnergiNätverk) – organiserat av Energiföretagen som representerar 400 svenska energiproducenter och distributörer. Tillsammans med svenske EU-parlamentariker Fredrik Federley och Truls Borgström, energiråd vid Sveriges ständiga representation i Bryssel, diskuterades det svenska perspektivet på det nuvarande förslaget och hur förhandlingarna fortskrider.

I november 2016 lanserade kommissionen Ren energi för alla i Europa, vad som vanligen benämns vinterpaketet och som vårt kontor tidigare rapporterat om. I paketet ingår en rad förslag på förändrad lagstiftning inom flera områden, som alla gemensamt syftar till att minska det ekologiska avtrycket från unionens energikonsumtion. Ett av förslagen som presenteras innebär förändringar i EU:s förnybarhetsdirektiv. Förnybarhetsdirektivet utgör unionens samlade policy kring produktion och främjande av energi från förnybara källor. Det innehåller bland annat mål för hur stor del av unionens energikonsumtion som ska utgöras av förnybara resurser, vilket i det nuvarande direktivet är 20 % för hela unionen 2020. I förslaget till det uppdaterade förnybarhetsdirektivet som presenterats av kommissionen höjs denna ambition till 27 % senast 2030, där de individuella målen för respektive medlemsland varierar beroende på förutsättningar och nuvarande andel förnyelsebart i energimixen. Denna höjda ambition till högre andel förnybart i bussar, bilar, till uppvärmning, etc. är dock inte den huvudsakliga anledningen till varför energiproducenter och distributörer i Sverige granskar och diskuterar kommissionens förslag. Mer problematiskt ur ett svensk perspektiv, där andelen energi från förnybara källor är en av de högsta i Europa, handlar snarare om vilka källor till förnybara bränslen som ska anses vara önskvärda i framtiden. Förslaget till det nya förnybarhetsdirektivet kan, enligt kritikerna, innebära minskad konkurrenskraft för energi från skogs- och jordbruksprodukter – bland annat rapsodling för bioetanolproduktion.

Hur förslaget kan komma att påverka Sverige skrev Brysselkontoret om redan i december. En genomgående tanke i förslaget är en rörelse bort från energi från grödor, exempelvis raps, till nyare generationer av vad som ofta beskrivs som mer avancerade biobränslen. Här ingår biodrivmedel som framställs av avfall från jord- och skogsbruk. Regioner och företag som har satsat och satsar på drivmedelsproduktion från detta avfall kan alltså se fram emot en fortsatt gynnsam politik på EU-nivån. Detta bekräftades av branschorganisationen Skogsindustrierna när Brysselkontoret diskuterade förnybarhetsdirektivet med deras representant vid BEN-mötet. Det nuvarande förslaget är, enligt dem, ett bra förslag för svenska skogsindustrier. Detta innebär dock inte att det slutgiltiga förslaget kommer att vara det, utan branschorganisationen menar att fortsatt påverkansarbete behövs för att inte ändringar i förslaget ska skapa onödiga administrativa bördor för skogsbruket. Andra aktörer är betydligt mer kritiska till det nuvarande förslaget och varnar för att det kan bli än mer ofördelaktigt om inte Sverige håller sig framme i upptakten till förhandlingarna i parlamentets utskott och ministerrådet.

EU-parlamentariker Fredrik Federley och Truls Borgström, energiråd vid Sveriges ständiga representation i Bryssel, berättade under BEN-mötet om de kommande förhandlingarna i EU:s två lagstiftande församlingar och vilka intressen som står mot den svenska positionen kring förnybarhetsdirektivet. Fredrik Federley, medlem i parlamentets industri- och forskningsutskott, menade att den brännande punkten för svensk del just nu är vilket utskott i parlamentet som kommer att få formell beslutskompetens för direktivet. Hittills har frågor kring förnybara bränslen avhandlats i just industri- och forskningsutskottet, där den svenska synen på förslaget har chans att få stort inflytande. Vad som utmärker den svenska positionen, gällande skogen även delat av Finland, är betoning på teknikneutralitet – att alla biodrivmedel oavsett källa ska stödjas och gynnas även i framtiden. Energi från jordbruket ska fortsatt uppmuntras och inte fasas ut på det sätt kommissionen föreslår. Federley pekade dock på att parlamentets miljöutskott allt mer hävdar beslutskompetens kring förnybara energikällor, och diskussioner förs nu om vilket utskott som ska behandla förnybarhetsdirektivet. I miljöutskottet är, enligt Federley, förutsättningarna för att det slutgiltiga direktivet blir positivt för svensk del mycket sämre än i industri- och forskningsutskottet. Detta beror dels på de positioner parlamentarikerna har och dels på det inflytande som ett flertal lobbygrupper har i utskottet. Ett förnybarhetsdirektiv som avhandlas i miljöutskottet, varnar Federley, kan påverkas från många röster som vill se sämre villkor och förutsättningar för energi från jord- och skogsbruk.

Flera parlamentariker, bland annat holländska, ser exempelvis negativt på energi från skogen på grund av tidigare import av energipellets från Nordamerika, där skogsbruket bedrivits på ett ohållbart sätt. Bilden som många har, felaktigt enligt Skogsindustrierna, är att hela träd omvandlas till pellets och biodrivmedel – vilket inte sker i det svenska skogsbruket. Här är det snarare restprodukterna och det som inte kan omvandlas till andra produkter som omvandlas till energi. Intressena för svensk biomassa och bioenergi står också i motsats till de hos två starka krafter som söker påverka förslaget. Den ena är Bird Life Europe, en lobbygrupp som för talan för ett stort antal miljöorganisationer, som Federley menar vill se en minimal användning av bland annat skogen. Den andra är lobbyn för producenter av fossila bränslen såsom kol, gas och olja. Tillsammans utgör båda grupperna en stor utmaning för den svenska positionen, eftersom de kombinerar dels ekonomiska resurser och dels starka moraliska röster. Som flera deltagande aktörer poängterade vid BEN-mötet så är det många som lyssnar till miljöorganisationernas många gånger extrema argumentation – där även hållbart jordbruk pekas ut som miljöbov.

Det finns, sammanfattningsvis, flera anledningar till varför ett svenskt perspektiv och kunskap om hur jord- och skogsbruk bedrivs i Sverige behöver synliggöras i Bryssel. För regioner, företag och lantbrukare som producerar och använder energi från jordbruksgrödor, såsom raps, är tiden knapp för att försöka påverka det nuvarande förslaget. För de med produktion av biomassa och biodrivmedel från avfall från jord- och skogsbruk är förslaget mer positivt, men som Skogsindustrierna och Fredrik Federley pekat på finns det risk för att förslaget påverkas i en negativ riktning. En svensk region som har valt att agera är Östergötland, vars Brysselkontor lämnade över ett positionspapper till Fredrik Federley under BEN-mötet. Federley betonade dock att det inte är svenska parlamentariker och politiker som behöver övertygas, utan snarare deras europeiska kollegor. Region Östergötlands positionspapper översätts därför för närvarande och kommer när det är färdigt att lämnas över till utskottsparlamentarikerna. Positionspappret, vilket vårt kontor fått ta del av, är undertecknat av lokala, regionala och näringslivsaktörer i Östergötland, och fokuserar på de implikationer förslaget till förnybarhetsdirektivet har för östgötsk bioetanolproduktion från jordbruksgrödor.

Enligt det östgötska Brysselkontoret skrevs inte pappret för att regionen upplever att det saknas stöd för svensk biodrivmedelsproduktion från svenska staten och Sveriges Kommuner och Landsting. Tanken med pappret är snarare att ytterligare marknadsföra svenska positioner och argument, och till att än starkare inskärpa hos svenska representanter i Bryssel hur viktigt det är att inte kompromissa för långt med svenska industri- och energiintressen.

Varför ska, slutligen, Småland-Blekinge-Halland bry sig om vad som sker kring förnybarhetsdirektivet och vilka vägar framåt finns? Som framgår av diskussionerna från BEN-mötet och från Region Östergötlands initiativ till ett positionspapper, finns det starka och höga röster som vill se ett nytt förnybarhetsdirektiv som nedprioriterar i synnerhet energi från jordbruksprodukter och skogen. Biodrivmedel från jordbruksavfall anses, i kontrast, väldigt positivt av både kommissionen och medlemsländerna. För regioner med produktion och satsningar på de tidigare energikällorna finns det alltså god anledning att organisera sig och göra sin röst hörd i Bryssel. Visserligen agerar redan svenska branschorganisationer och politiker för att svenska intressen hörsammas, men fler svenska påverkansförsök kan bara vara av godo. Om Småland-Blekinge-Halland skulle vilja framföra sin syn på förnybarhetsdirektivet har vårt kontor information om vilka EU-parlamentariker som vore lämpliga mottagare för ett positionspapper. Region Östergötlands Brysselkontor är även villiga att diskutera eventuella samarbeten i påverkansarbetet. För närvarande undersöker de bland annat möjligheterna att organisera studiebesök för europeiska parlamentariker till östgötska producenter av biodrivmedel, som ett försök att öka deras förståelse av varför Sverige argumenterar mot alla eventuella försämringar för bioenergi. Tiden för att påverka det framtida förnybarhetsdirektivet är dock knapp. Enligt Fredrik Federley kommer parlamentets utskott att fastlägga sina positioner på det liggande förslaget redan i slutet av maj. Efter det, menar många, att det kommer att vara svårt att påverka vilken riktning förslaget tar.