Hälsoplattformen på besök i Italien!

Med en demografisk utveckling som pekar på en åldrande befolkning tillkommer flera utmaningar, inte bara i Sverige, utan även runtom i Europa. Ökad ensamhet, psykisk ohälsa och tydliga ojämlikheter i hälsa mellan utrikes och inrikes födda i kombination med färre vårdanställda är stora utmaningar som samhället står inför. Att de tenderar att vara gränsöverskridande mellan nationsgränser, blev tydligt när Småland Blekinge Hallands Hälsoplattform förra veckan besökte en av Italiens regioner Emilia-Romagna.  

Emilia-Romagna står inför samma utmaningar som våra regioner gör, vilket ökar chanserna för ett fördjupat samarbete med den italienska regionen för att hitta gemensamma lösningar. Kan vi svenskar lära oss av Italien? kanske vissa tänker. Om sådana tankar fanns utmanades de under besöket och ersattes i stället av inspirerande tankar om hur mycket vi kan lära oss av dem. Vården i Emilia-Romagna besitter nämligen flera lyckade lösningar för att möta de utmanande situationer som vi står inför inom vården. 

Samverkan, nära vård, förebyggande arbete och psykisk hälsa. Det är några exempel  som Småland-Blekinge-Hallands hälsoplattform har pekat ut som områden i behov av utveckling för vården i våra regioner. Dessa utgör även några av huvudpunkterna av våra lärdomar från den italienska regionen Emilia-Romagna som vi fick höra om, och se exempel på, under hälsoplattformens besök i Emilia-Romagna. Förutom lärdomar och inspiration av den italienska regionens arbetssätt i Bologna, Castelfranco och Modena, ledde hälsoplattformens besök i Italien även till berikande diskussioner, utbyte av erfarenheter, samt en tydligare insikt om de gemensamma utvecklingsområden inom vilket det finns möjligheter för ett fördjupande samarbete mellan våra regioner och Emilia-Romagna för att tillsammans finna lösningar på gemensamma utmaningar som vi står inför. 

Deltagare i besöket bestod av flera olika professioner som arbetar direkt inom vården och regional utveckling, såsom samordnare för nära vård, anställda inom psykiatrin, hälso- och sjukvårdsanalytiker, varav flertalet hade sjuksköterskebakgrund. Anledningen till att personer som arbetar direkt i vården deltog i besöket i stället för de etablerade grupperna inom hälsoplattformen är för att på bästa sätt kunna ta med sig lärdomarna från besöket hem till verksamheten och implementera och använda sig av dem för att utveckla nya metoder för arbete inom vården i våra regioner.

Lärdomar och erfarenhetsutbyte

Hälsoplattformen fick besöka så kallade Community Health Centers som är Emilia-Romagnas fysiska motsvarighet till nära vård genom att samla olika professioner inom vården under ett och samma tak för förenklad samordning och samarbete mellan olika vårdenheter och socialtjänst. Även om det inte kan liknas vid ett sjukhus med utförande av större ingrepp, samlar dessa center även ett antal läkare, vilka har samma patienter under sin yrkesverksamma tid. Småland-Blekinge-Hallands Hälsoplattform uppfattade även att den italienska regionen och vården genom Community Health Centers använde samhället som resurs snarare än att endast samhället var i behov av vården, genom att de arbetade på ett inkluderande sätt med invånarna och då exempelvis centret Casa della salute Navile i Bologna dessutom öppnats på initiativ av just medborgare. Tanken är att det är vården som ska anpassa sig till området, snarare än tvärtom. Community Health Centers var ett exempel på hur Emilia-Romagna arbetade i ett nätverk med samverkan mellan olika vårdprofessioner och socialt arbete, i stället för att arbeta utifrån traditionella stuprör som försvårar samverkan och därmed riskerar vården av patienter som kan hamna mellan stolarna. Det väcktes även intresse i hälsoplattformen av deras betalningspolicy för patienter som måste betala för besöket på akutmottagningen om de inte är i verkligt behov av akutvård men ändå besöker akutmottagningen. Det var intressant eftersom det finns akutmottagningar i våra regioner som tenderar att även få patienter som inte är i behov av akut vård.

Det var även tydligt att Emilia-Romagna arbetade på ett förebyggande sätt, då de arbetade proaktivt snarare än reaktivt. Det förebyggande arbetssättet handlade om att patienterna fick bättre förebyggande personcentrerad vård med noggrann uppföljning där vårdpersonalen kontaktade patienten i stället för tvärtom. Genom att arbeta proaktivt är tanken att patienters ohälsa kan förebyggas i stället för att patienterna ska kontakta vården vid senare stadie då sjukdom redan har brutit ut. Det här arbetssättet leder till att färre patienter tvingas söka sjukhusvård för allvarligare hälsoproblem i ett senare stadie av sjukdom.

Även inom psykiatrin i Emilia-Romagna inspirerades hälsoplattformen av hur de arbetade med psykisk hälsa genom hög kompetens och ett öppet och inkluderande arbetssätt. Inga remisser krävdes för patienter att söka vård till den mentala hälsoavdelningen och de arbetade utifrån personens funktionsnivå och inte utifrån diagnos – som sågs som en bisak. De slutna vårdplatserna är mycket färre än i Sverige jämfört med antal invånare.

De arbetade också förebyggande med ungdomars psykiska och sexuella hälsa genom en ungdomsavdelning för 14–17 åringar, och en avdelning för upp till 25 år, som kan liknas vid vår motsvarighet av ungdomsmottagningen, men med mer fokus på preventivt och inkluderande arbete med ungdomarna. Det var drop-in dagligen och individuella samtal såväl som gruppterapi erbjöds. På mottagningen arbetade bland annat psykologer, barnmorskor, gynekologer och dietister och vid de problem som inte kan lösas av dem hänvisas ungdomarna till rätt vårdinstans. En del av personalens uppdrag var hög samverkan med skolor och utbildning. Hälsoplattformens intryck var att det var en välkomnande avdelning med låg tröskel som präglades av att aktivt arbeta med förbyggande och hälsofrämjande arbete.

Emilia-Romagna var särskilt intresserade av det svenska sjukvårdsystemet och hur vi arbetar med datahanteringen inom vården genom så kallat riskstratifieringsverktyg för att identifiera personer med hög risk för inläggning eller skörhet. De var bland annat imponerade över hur Halland kan identifiera kostnader och medicinsk analys genom data. Även hur hälsodata kan användas för ett mer proaktivt arbetssätt och hur det kan koppla an till arbetet med nära vård ansåg de italienska kollegorna som intressant. De är också intresserade av hur reservationer och väntelistor med specialister fungerar i Sverige och imponerades av möjligheten att fritt kunna välja specialist. De ville dessutom lära sig mer om akutvård i Sverige.

Med alla dessa områden som identifierats som gemensamma utmaningar för hälso- och sjukvården i Småland Blekinge Halland och Emilia-Romagna och lärdomar av varandra att lära oss mer av, gäller det nu att vårda relationerna med den italienska regionen och bibehålla den goda kontakten för att se vad ett fördjupat samarbete kan leda till. Många möjligheter finns, och med denna goda start för ett bilateralt samarbete med Emilia-Romagna, lägger det en god grund för ökade chanser för att i framtiden kunna delta i EU-program som ofta kräver europeiskt samarbete mellan ett flertal länder för att tillsammans arbeta fram lösningar på gemensamma utmaningar.

Nästa steg blir att ta fram en handlingsplan med gemensamma utmaningar och områden för samarbete. Om det blir ett formellt dokument signerat av våra sydsvenska regioner och Emilia-Romagna eller ett mer informellt dokument återstår att se utifrån vidare diskussion inom hälsoplattformen. Det diskuterades även möjligheter för digitala sessioner inom olika områden av intresse för regionerna, samt forskningsprojekt med intentionen att lära sig tillsammans.