Kan den sociala pelaren påverka den svenska arbetsmarknadsmodellen?

För att den inre marknaden ska fungera och att rörligheten ska säkerställas var medlemstaternas statschefer ense under EU:s toppmöte i Göteborg att det är av största vikt att fortsätta arbetet med sociala och arbetsrättsliga frågor. Ett verktyg för detta arbete är den sociala pelaren som för närvarande är en överskommelse om att gemensamt arbeta inom arbetsmarknadsfrågor och social trygghet. Dock påpekade EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i sitt State of the Union-tal betydelsen av att omvandla sociala pelaren till en EU-lagstiftning för att alla medlemstater ska garantera sina invånare en trygghet i de sociala och arbetsrättsliga frågorna. Frågan om en EU-lagstiftning rör upp känslor där aktörer har olika syn på huruvida den sociala pelaren bör lagstiftas.

Nyligen bevakade Brysselkontoret ett seminarium där det diskuterades möjliga utfall av en EU-lagstiftning kring den sociala pelaren. Medan Nils Karlsson, professor i statsvetenskap och marknader, och EU-parlamentarikern Fredrick Federley samt Svenskt Näringsliv var skeptiska kring en potentiell lagstiftning runt den sociala pelaren, argumenterade EU-kommissionens representant Jeroen Jutte och ett svenskt fackförbund för en lagstiftning. Farhågorna hos Karlsson, Federley och Svensk Näringsliv låg kring den förväntade centralisering som en EU-lagstiftning av den sociala pelaren skulle medföra.  

En centralisering av sociala frågor skulle innebära att EU bestämmer kring den sociala agendan i alla medlemsstater så att alla har ett jämlikare system kring sociala frågor. För Sverige och andra länder som har utvecklat sin social-och arbetsmarknadspolitik längre än många andra skulle en lagstiftning långsiktig kunna innebära att vi får anpassa oss efter länder som är längre bak i utvecklingen. Karlsson menade att en lagstiftning inom ett område där EU inte har befogenheter kring skulle leda till ifrågasättande av hela subsidiaritetsprincipen. EU-kommissionens representant Jeroen Jutte påpekar däremot att det är en felaktig uppfattning att lagstiftningen skulle leda till en centralisering av den sociala agendan.

Både Karlsson och Federley samt Svenskt Näringsliv ifrågasatte varför de välfungerande arbetsmarknader i medlemstaterna, som Sveriges, ska behöva ändras. Karlsson pekade på att alla europeiska arbetsmarknadsmodeller är uppbyggda på olika sätt och att Sveriges välfärd bygger på balansen mellan effektivitet och rättvisa. Enligt Karlsson är det effektiviteten och rättvisan som kommer påverkas vid en lagstiftning, och att även välfärdsmodellerna kommer uppleva en förändring som en påföljd av att arbetsmarknadsmodellerna påverkas.

Jutte argumenterade att svenska företag som vill etablera sig i östeuropeiska medlemstater kommer gynnas av en gemensam lagstiftning där resultatet skulle bli starkare ekonomiska och sociala system i alla europeiska länder. En lagstiftning skulle enligt Jutte även bidra till att arbetskraft nyttjas fullt ut, till exempel där policyer stimulerar sysselsättningsnivåerna, ger bättre sjukvård, och ökar långtidssysselsättning i alla europeiska länder, men speciellt i de länder som ligger längre bak i utvecklingen. Det kommer bland annat ske genom att man ställer minimikrav och, som ett resultat av lagstiftningen, kommer behöva prioritera dessa ämnen i medlemstaterna. På arbetsmarknadsområdet kan det i dagsläget finnas konkurrensmässiga fördelar för vissa medlemstater att inte utveckla sin välfärdsmodell.

Karlsson och Federley anser att EU hellre bör uppmuntra reformer i medlemstater med svag styrning, svaga välfärdsmodeller och ostadiga arbetsmarknadsmodeller. Karlsson menade att främjande av institutionellt lärande och kompetensbyggande är ett bättre alternativ än lagstiftning kring den sociala pelaren. Då uppmuntrar man de som länder som ligger längre bak i utvecklingen att själva agera för snabbare utveckling. Jutte belyser att en lagstiftning inte kommer gå emot den svenska modellen, men att den är inspirerad av den och vi därför bör sträva efter att sprida den vidare. Jutte avslutade med en personlig tanke; hur kommer det sig att Sverige med en så stark social standard inte ställer sig bakom en sådan här möjlig förändring?