Lyckat webbinarium – du missade väl inte?

Sverige 30 år i EU – inga nybörjare längre!

Tisdag 9 december bjöd Region Halland och Region Jönköpings län via sina Europa Direkt-kontor in till webbinariet Sverige 30 år i EU – inga nybörjare längre. Under de senaste decennierna har Sveriges relation till EU varit en central fråga i den politiska debatten. I november 1994 röstade svenskarna ja till EU-medlemskap, efter intensiva diskussioner och en kampanj präglad av både entusiasm och skepsis. Den svenska EU-opinionen har utvecklats över tid, med en förändrad syn på vårt medlemskap. I dag, 30 år senare, står vi inför nya utmaningar och möjligheter. I detta sammanhang är det väsentligt att reflektera över hur Sveriges roll i EU kan komma att se ut, både på kort och lång sikt, samt även att lyfta EU-medlemskapets betydelse för svenska regioner som Halland och Jönköpings län.

En historisk tillbakablick

Först ut var före detta utrikeskorrespondenten Rolf Fredriksson som redogjorde för debatten som föregick det svenska EU-medlemskapet. Rolf inledde med att man i Östeuropa (som vid den tiden ännu inte var medlemmar) var förvånade över att Sverige tvekade.

Huvudsakliga argument för JA- och NEJ-sidan inför folkomröstningen om att gå med i EU (Rolf Fredriksson).

När rösterna var räknande efter valet 13 november 1994 stod det klart att JA-sidan vunnit med 52,7% av rösterna. En majoritet, men samtidigt ingen rungande majoritet för medlemskapet. Det visade sig att det fanns ganska tydliga uppdelningar för och emot medlemskapet. Medan storstadsregionerna röstade ja, röstade landsbygden i huvudsak nej, i synnerhet norr om Stockholm. Det fanns även skillnader i hur kvinnor och män samt arbetare och tjänstepersoner röstade.

Sedan har det tagit tid, även i journalistkåren, att förstå EU:s funktion, vad de kan och inte kan göra. Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd genom EU:s roterande ordförandeskap har dock tydliggjort för svenskar att Sverige E är med i EU och deltar vid förhandlingsbordet och visat att saker kan göras på fler sätt än det svenska sättet.

30 år senare tillhör Sverige de mer EU-positiva av EU:s medelstater, cirka 60% är positiva till medlemskap. Positiva, men inte överdrivet entusiastiska enligt Rolf som spekulerade kring att det eventuellt bara kan behövas att några beslut går emot Sverige för att opinionen ska påverkas åt andra hållet. Att svenskar idag generellt sett ställer sig positiva till EU kan ha att gör med att de som är under 30 år aldrig har upplevt något annat. I länder där man varit med längre än Sverige, är det ibland så att man upplever att EU är del av folkhemmet, menade Rolf.

Politiska synpunkter på medlemskapet

I del två diskuterade Erik Ottosson (M), ordförande i riksdagens EU-nämnd tillsammans med Adnan Dibrani (S), Europaparlamentariker. Erik pekade på den största utmaningen i hans roll varit att förstå de annorlunda informella processerna i EU:s beslutsprocess. Adnan lyfta i tur det som Europaparlamentariker naturligtvis finns likheter med att vara förtroendevald i Sverige, men att parlamentet i Bryssel är så mycket större och att den individuella rollen spelar större roll än i Sverige där man oftare följer partilinjen. Båda två pekade vid sidan av situationen i Ukraina på att debatten om ökad konkurrenskraft för Europa präglat hösten. Framöver trodde Erik på att den geopolitiska aspekten kommer påverka tydligt framöver. Adnan instämde, men pekade även ut sammanhållning och demokrati som påverkar grunden för det EU vi en gång gick med i. Han trodde vidare att vi går mot ett ”lagom EU”, ett EU där vi tänker efter vad vi har och vad vi behöver framöver.

Erik och Adnan menade man lyssnar på Sverige i EU-sammanhang och ett bevis på det är en del tyngre poster i EU-parlamentet som gått till svenska ledamöter. Erik menade även att vi håller på att lära oss att diskutera istället för att missionera. Det är viktigare att vara del samtal än stirra sig blind på vilket inflytande Sverige har i EU. Det går inte att se på ett EU-medlemskap som ett solospel, utan förhandlingar ska betraktas som en lagsport. Att bygga en långsiktig stabil framtid är värt vissa kompromisser. Istället för att stridsvagnar rullar över Europas gränser, rullar nu förhandlingsdelegationer, sa Erik. Både Erik och Adnan pekade slutligen på betydelsen för ett mindre medlemsland som Sverige av att ha en EU-nämnd. Det är bara Sverige och Danmark som har det och det ger oss ett tydligt förankrat mandat i riksdagen för den svenska regeringen när de förhandlar med andra medlemsstater.

Övre raden från vänster: Rachel de Basso och Elisabet Babic. Undre raden: Moderatorn Stina Lindgren från Europa Direkt Halland.

Regionala synpunkter på medlemskapet

I den tredje och avslutande delen diskuterade Rachel de Basso (S), regionstyrelsens ordförande Region Jönköpings län och Elisabet Babic (M), förste vice ordförande i regionstyrelsens tillväxtutskott i Region Halland. På frågan om hur EU-frågor samspelar med deras respektive roller lyfte Rachel att EU står högt upp på agendan i regionen i och med att vi påverkas av det som händer på EU. Utifrån pågående diskussioner är det till exempel viktigt att vi nu står upp för vårt svenska flernivåstyre. Elisabet tillade att det är viktigt att vara nära EU för att hämta hem EU-medel och därmed stärka vår region. ”Jag ser oss på regionen som brygga mellan EU och våra invånare”.

Både Rachel och Elisabet menade att finansiering från EU:s regionpolitik var viktigt och har tjänat Europa väl. Det är dessutom en förutsättning för att kunna utföra de delar av det regionala utvecklingsuppdraget som kopplar till EU:s agenda. Vi som regioner behöver tillsammans med den svenska staten tala med en röst i förhandlingarna om långtidsbudgeten som sätter ramarna för EU:s regionalpolitik framöver.

Diskussionen fortsatte med att vi även behöver göra vår röst hörd gentemot EU på samma sätt som vi lobbar mot svenska staten. Därför är det så viktigt att vi har ett Brysselkontor. Inte minst så att vi kan vara med och lyfta det regionala perspektivet i ett tidigt skede, innan ett förslag redan ligger på bordet för förhandling. Sverige kommer ofta in för sent i EU:s beslutsprocess menade Rachel. Vi behöver steppa upp, både regioner och regering, gärna tillsammans. ”På samma sätt som vi åker till Stockholm ska vi kunna åka till Bryssel för att föra dialog”. Att vara med i nätverk tillsammans med andra europeiska regioner lyftes även som en viktig framgångsfaktor för att stärka sin röst.

Även om alla regioners uppdrag behöver utvecklas, såg Rachel en risk med tendenser till ökad centralisering i EU. På lokal och regional nivå känner vi väl till förutsättningarna och behoven och det finns en stor risk att vi tappar den platsbaserade ansatsen om regionernas finansiering fördelas utifrån ett centralt styrt system. Rachel såg även att centralisering kan leda till att vi tappar förankringen bland medborgarna. ”Idag har vi strukturer för att fånga det regionala perspektivet och vi behöver diskutera hur vi ska lösa det framöver”. Elisabet tryckte på nödvändigheten av de korta beslutsvägar som finns idag behålls.

Avslutningsvis fick Elisabet och Rachel frågan om vad de prioriterade för att EU ska vara där de vill om 10 år. Elisabet lyfta att grunden för henne är att ”ensam är inte stark”, vi behöver samarbeta med andra för att ge våra ungdomar en trygg framtid på alla plan. Hon hoppades även att vi står väl rustade genom att ha höjt konkurrenskraften efter som vi behöver vara starka för att kunna ställa om samhället. Rachel å sin sida lyfte vikten av kompetensförsörjningsfrågan och sociala hållbarhetsfrågor – kan vi utjämna skillnader gynnar det oss, menade hon. Rachel pekade även att det krävs att vi står upp för demokratin, att alla nivåer i EU behöver växla upp klimatarbetet – det handlar om våra barns framtid.  Hon hoppades att vi hittar tillbaka till grundtankar om att arbeta för fred i EU och att vi ser EU som en naturlig del av vår vardag, lika naturligt som vår regionala och nationella nivå, inte bara var femte år när vi röstar till Europaparlamentet.

Här kan du som missade webbinariet lyssna i efterhand (i några dagar till).