SBHSS artikelserie inför Europaparlamentsvalet del 4 – Vad kan Europaparlamentariker faktiskt göra?

Den 9 juni går Europa till valurnorna i vad som är världens andra största demokratiska val, och med mindre än en månad kvar till valet är det dags för den fjärde delen i Småland Blekinge Halland South Swedens (SBHSS) artikelserie om Europaparlamentsvalet. I den fjärde delen tar vi vid där den tredje slutade, och utforskar valets mest direkta och påtagliga konsekvenser. Det är därför dags att titta närmare på vilket inflytande Europaparlamentet har gentemot de andra institutionerna. Vad har Europaparlamentet egentligen för makt och vad kan Europaparlamentariker faktiskt åstadkomma för förändring? Läs vidare så tar vi oss an dessa frågor tillsammans.

SBHSS artikelserie inför Europaparlamentsvalet

Följande text är den fjärde delen i SBHSS kunskapshöjande artikelserie inför Europaparlamentsvalet den 9 juni 2024. Under månaderna som leder upp till valet har SBHSS Brysselkontor publicerat flera artiklar där vi benar ut några av de mest förekommande frågorna till Brysselkontoret om samspelet mellan EU och den regionala nivån. Läs föregående delar i artikelserien nedan:

Vilja och förmåga

Frågan om vad Europaparlamentet och dess parlamentariker kan och inte kan göra är särskilt viktig i valtider. Till skillnad från partier i ett riksdagsval, så kan Europaparlamentariker på egen hand inte genomföra merparten av de frågor man vill driva. Europaparlamentarikerna deltar i behandling av lagstiftning och kan försöka skapa opinion, men det är i Europaparlamentet svårt att framgångsrikt driva igenom och få gehör för nya frågor och initiativ.

Det finns nämligen betydande skillnader i utfallet av ett Europaparlamentsval jämfört med ett ordinarie riksdagsval. I ett riksdagsval kan partierna gå fram med vallöften som rent konkret innebär att om ett parti får väljarnas förtroende, och kan bilda regering, så kan partiet lova att driva igenom förslagen X, Y och Z. Så enkelt är det inte i Europaparlamentet…

Inför ett Europaparlamentsval går nationella partier till val med egna nationella idéer, men för att få gehör för dessa idéer behöver stjärnorna stå rätt i skyn. Först behöver den svenska Europaparlamentsledamoten övertyga resten av sin europeiska partigrupp om sin idé, därefter övertyga en majoritet av resten av partigrupperna om att det är en bra idé, och därefter försöka ta fram ett dugligt så kallat egeninitiativsbetänkande som ska tolereras av parlamentet i plenum. När allt detta är gjort är det sedan långt ifrån säkert att EU-kommissionen faktiskt skulle plocka upp ett sådant förslag. Europaparlamentet har nämligen inte rätten att lägga fram skarpa lagförslag. Den ligger hos EU-kommissionen. För att göra detta ännu mer komplicerat så är EU-samarbetet i grund och botten ett mellanstatligt samarbete. Medlemsländernas vilja är i mångt och mycket utslagsgivande. Kommer medlemsländernas ledare fram till samma förslag som det enskilda partiet i exemplet ovan, och kan enas om det i rådet, då har EU-kommissionen i praktiken svårt att undgå att lägga fram ett förslag i den linjen. EU-systemet har som vi illustrerat i tidigare artiklar i denna serie, likheter med ett nationellt politiskt system, men i verkligheten är det ett mellanstatligt samarbete, med inslag av överstatlighet, där en stor del av den faktiska makten ligger i medlemsstaternas händer. Många av de frågor och initiativ som svenska partier lyfter i sina valmanifest är i själva verket frågor som den svenska regeringen skulle behöva driva gentemot övriga medlemsländer. Mer om det senare.

Hur som helst är Europaparlamentets makt inte på något sätt betydelselös. Låt oss ta till en liknelse för att beskriva Europaparlamentets viktiga funktion.

“The backseat driver”

Europaparlamentet kan beskrivas som en typisk ”baksätesförare”. Alltså en medpassagerare som i tid och otid ger oönskade råd och distraherar föraren. Baksätesföraren bestämmer inte destinationen, men kan påverka den. I bästa fall kan den övertala förarna om att ta baksätets intressen i beaktande. I värsta fall kan distraktionen få bilen att köra i diket. Det här är en mycket viktig demokratisk funktion som ska tas på större allvar än liknelsen.

Likt en familj på utflykt är det föräldrarna – föraren EU-kommissionen och kartläsaren medlemsländerna – som kör fordonet och bestämmer dess övergripande riktning, med lunch- och toalettpauser. Den som kört bil med barn och vänner i, vet att medpassagerarnas intressen också behöver tillgodoses för allas trivsel och säkerhet. Häri ligger Europaparlamentets verkliga makt och förmåga att påverka europeisk politik. Det europeiska samarbetet är i grunden mellanstatligt, men har inbyggda inslag av överstatlighet med organ som har en officiell roll att tycka till i frågor, och kan om nödvändigt blockera lagstiftning som den ogillar.

Låt oss ta billiknelsen på en tur ut på kontinenten där EU-kommissionen, medlemsländerna och Europaparlamentet ska på bilsemester.

  • Kartläsaren (EU:s medlemsländer) har bestämt att familjen EU – alltså föraren, kartläsaren och medpassagerarna – ska åka på sommarsemester genom Europa. Kartläsaren ger föraren (EU-kommissionen) en generell färdplan om hur familjen på en av delsträckorna ska åka mellan Bryssel och Strasbourg. För att kunna checka in på vandrarhemmet i Alsace behöver familjen nå Strasbourg senast kl. 21:00. Föraren, som är en van förare och som inte alltid är rädd för att hålla sig en bit över hastighetsgränsen, bedömer att familjen gott kan vara framme redan kl. 15:00. Det här gör kartläsaren lite nervös. Barnen i baksätet (Europaparlamentet) behöver ju rastas och få glass för att hållas nöjda. Ty en glad familj har det trevligt på semestern, en missnöjd familj riskerar i längden att gå till skilsmässa. Passagerarna i baksätet kommer i tur och ordning få redogöra för sina förslag på delstopp. Äventyrsparkerna i Ardennerna blir för dyrt och tar för lång tid, hoppborgen i Metz är förvisso billig men parkeringsplatserna är få. I stället kan baksätespassagerarna enas om att äta glass i Luxembourg, och ta en nypa luft på en rastplats i Vogeserna innan familjen bekvämt och utvilade kan rulla in i Strasbourg vid 18-tiden. Så landar familjen EU i en typisk kompromiss.

All politik handlar om konkurrerande viljor och lösningarna behöver alltid kompromissas fram. På så sätt är en av Europaparlamentets viktigaste funktioner att försöka driva på EU-kommissionens och medlemsländerna genom utfrågningar, debatter, artiklar, och så klart förhandlingar om konkret lagstiftning. Om EU-kommissionen stakar ut ett procentmål om 50 procent, lägger rådet kanske ett förslag om 40, Europaparlamentet ett förslag om 48, med slutresultatet att slutsiffran blir 45. Precis så fungerar mycket av kompromissandet i EU:s lagstiftningsprocess, och på det sättet kan Europaparlamentet få ett starkt inflytande.

Europaparlamentets befogenheter

Under valtider till Europaparlamentet talas det ofta om vad EU ska och inte ska göra. Än viktigare är dock att reda ut vad EU, och därigenom Europaparlamentet, faktiskt får göra. Vi har i artikelns inledning ovan redogjort för Europaparlamentets roll i EU-maskineriet. EU-kommissionen lägger fram skarp lagstiftning som Europaparlamentet och ministerrådet – unionens två lagstiftande institutioner – behandlar och beslutar om. Befogenheterna är dock begränsade till ett antal politikområden som medlemsländerna beslutat att EU ska syssla med, och som finns beskrivna i EU:s fördragstexter, EU:s instruktionsböcker.

EU får bara göra det som är beskrivet i fördragen och dess behörighet är uppdelade i exklusiva och delade befogenheter. De exklusiva befogenheterna är områden där EU-kommissionen kan agera mer självständigt och ta beslut å medlemsländernas vägnar. Detta utgör ett tydligt överstatligt inslag i EU och syftar egentligen till att samarbetet ska kunna flyta på så smidigt som möjligt. De delade befogenheterna är områden inom vilket EU-kommissionen får lägga fram lagförslag för behandling av Europaparlamentet och ministerrådet. De exklusiva och delade befogenheterna är följande:

Exklusiva:

  • Tullunionen
  • Konkurrensregler nödvändiga för den inre marknadens funktion
  • Monetära politiken för medlemsländerna med Euron som valuta
  • Bevarandet av havets biologiska resurser inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken
  • Gemensamma handelspolitiken
  • Befogenhet att ingå internationella avtal

Delade:

  • Inre marknaden
  • Socialpolitik
  • Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.
  • Jordbruks och fiskeri (med undantag för exklusiv befogenhet beskriven ovan)
  • Miljö
  • Konsumentskydd
  • Transport
  • Transeuropeiska nät (transport och el)
  • Energi
  • Området med frihet, säkerhet och rättvisa (Asyl, invandring och polisarbete)
  • Gemensamma säkerhetsangelägenheter gällande folkhälsa.
  • Vissa åtgärder gällande: forskning, teknisk utveckling, rymden och humanitärt bistånd

Den läsaren som har läst partiernas valmanifest noterar kanske att flera av svenska partiers förslag inte ryms inom ovan listade befogenheter. Det kan vara allt från skog till utrikespolitik och fördragsändringar. Frågor så som skog nämns inte i fördragen och leder ofta till uttalanden om att EU inte har någon skogspolitik och därför inte ska lägga sig i den svenska skogen. Detta är en sanning med modifikation. EU:s skogsrelaterade politik utgår från befogenheterna EU har på främst miljöområdet och den inre marknaden. EU sysslar förvisso med utrikespolitik, men detta är framför allt en mellanstatlig angelägenhet för ministerrådet inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Europaparlamentet har i utrikespolitiska frågor ett begränsat inflytande kopplat till bistånd och budgetära frågor. Trots detta spelar Europaparlamentet i utrikespolitiska frågor en roll som pådrivare av EU-kommissionen och medlemsstaterna. Detta görs främst genom framtagandet av resolutionsbetänkanden där utrikesutskottet (AFET) uppmanar till diverse åtgärder. Om ett svenskt parti vill att EU ska arbeta med ett nytt område som inte finns nedskrivet i fördragen eller rent av ta bort områden, så krävs fördragsändringar. Detta skedde senast med Lissabonfördraget 2007 (gällande sedan 2009) och är alltid en uppslitande process varigenom medlemsländerna behöver kalla till en så kallad regeringskonferens. Medlemsländerna behöver enhälligt komma överens och i flera länder behöver folkomröstningar hållas vilket kan försvåra eller haverera denna process. Fördragsändringar är alltså inte något som Europaparlamentariker kan initiera utan behöver pådrivas från nationellt håll.

Förutom de exklusiva och delade befogenheterna så har EU också samordnande och stödjande befogenheter. EU-kommissionen ska verka för att samordna medlemsländernas ekonomiska- och sysselsättningspolitik, och får ta initiativ för att samordna medlemsstaternas socialpolitik. Det kan exempelvis handla om hur ett barns nationalitet ska bestämmas om föräldrarna kommer från olika europeiska länder, eller vilken rätt till sjukvård europeiska turister ska ha när de reser inom unionen. EU:s stödjande befogenheter handlar om att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder på områden så som skydd och förbättring av människors hälsa (uppköp av vaccin under Covid-pandemin), industrirelaterade åtgärder (gröna givens industriplan), samt åtgärder för att främja kultur och turism (tillexempel det roterande systemet av europeiska kulturhuvudstäder), etc.

Summering

Avslutningsvis kan vi konstatera att Europaparlamentet är en viktig kugge i EU:s lagstiftande maskineri, vars huvuduppgift är att få in väljarnas perspektiv i vad som annars hade varit en sluten process mellan staters regeringar. Europaparlamentet kan också driva på frågor genom framtagandet av resolutionsbetänkanden, debatter och utfrågningar av EU-kommissionärer, men Europaparlamentets initiativ och idéer behöver till syvende och sist alltid plockas upp och föreslås av antingen medlemsländerna eller EU-kommissionen. Något som inte alls är självklart. Många av de frågor som lyfts från svenska partier inför Europaparlamentsvalet är inte något som Europaparlamentet kan driva igenom på egen hand. Europaparlamentsvalet är viktigt, men samma frågor som diskuteras under den rådande valkampanjen hade också varit viktiga att diskutera under en riksdagsvalrörelse. EU är i huvudsak ett mellanstatligt projekt och det är inte för inte som många EU-bedömare hävdat att Europaparlamentsvalet är EU-frågornas näst viktigaste val. Den som vill driva effektiv Europapolitik behöver ha med sig regeringen. Det är bra att EU-frågorna får den uppmärksamhet de förtjänar, genom Europaparlamentsvalet, men frågorna är samtidigt för viktiga för att gå under radarn i övriga nationella val.

Vidare läsning

Vill du lära dig mer om hur Europaparlamentet fungerar? Följ då länkarna nedan. I nästa del av SBHSS följetång inför Europaparlamentsvalet kommer vi att titta närmare på Europaparlamentets utskott, i vilka de svenska Europaparlamentarikerna valt att engagera sig i, och vilka utskott som har mest betydelse för den regionala och lokala nivån.

Fatta EU-valet på en kafferast – Europapodden, Sveriges Radio

Om parlamentet (europa.eu)

Europaparlamentet | Sveriges riksdag (riksdagen.se)

Valresultat | Valmyndigheten

Fördraget om Europeiska unionen

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt